uppkavlat

Diskussionen kring antalet lag i elitserien har lagt sig - varför?

Finanskrisen har satt sina spår och flera elitserieklubbar knäar redan, därav en ovilja att dela med sig av tv- och centrala sponsorpengar. Det gör naturligtvis att lag som Modo, Brynäs, Rögle och Timrå inte längre ser någon skriande behov av ytterligare två lag i elitserien - för närvarande.

Nordic Trophy- klubbarnas utbrytningshot (för att få ett tv- avtal som passade dom bättre). Storklubbarnas hot om att flytta sin verksamhet från elitserien till någonting annat gjorde att antalet lag i elitserien inte längre var viktigast, viktigast var att elitserien överhuvudtaget skulle överleva.

Fotbollsallsvenskans fiasko. Fotbollen ökade antalet lag i högstaligan och många påvisade, kan fotbollen - kan hockeyn. Nu har det  visat sig att fotbollen inte kunde utöka sin liga till 16 lag - publiken sviker.
Fotbollen är, före hockeyn, Sveriges största publiksport. Allsvenskan har under 2000-talets början lockat mängder och åter mängder av åskådare till en liga som är en av världens sämsta. En fantastisk bedrift av fotbollens styrande. Nu har  åskådarantalet sjunkit markant och ekonomisk kris är lika vanligt i fotbollsallsvenskan som i hockeyallsvenskan. Storklubbar som Hammarby, Djurgården, Örgryte knäar. Malmö FF når inte sitt budgeterade publiksnitt och verkar få röda siffror i bokslutet i år. Matcher mot Häcken, Trelleborg, Örebro, Gefle och Brommapojkarna lockar knappast människor till match. Med sexton lag i allsvenskan finns det heller inget tryck underifrån, inga lag som kan gå upp i allsvenskan och bli nya topplag.
Malmö, Djurgården och AIK har nyligen varit i Superettan och vänt upp igen, när de återvände var de starkare än någonsin och kunde bli topplag omgående. Idag är Mjällby ett topplag i Superettan...
Fotbollsallsvenskan skulle må bra av att minska antalet lag drastiskt till tio. MFF, AIK, DIF, IFK, HIF, ÖIS, HaIF, KFF, EIF & HBK. Göra en skotsk modell och spela 3 matcher mot varandra (27 omgångar) och få hetare matcher hela året. Fler matcher mot bra lag är vad svenska lag behöver, inte fler matcher mot sämre lag. Det leder också till en starkare Superetta och därigenom bättre konkurrens. Fotbollen expanderade när den var stark - det var rätt. Men fotbollen expanderade på fel sätt - visade det sig. Nu får inte hockeyn göra detsamma.

Hockeyns framtida utveckling och framsteg kan inte handla om att samla alla bra lag och spelare i en serie. Det utarmar hockeyn i alla andra serier, serier där spelarna plockas ifrån.
Elitserien ska naturligtvis bestå av de bästa lagen, med de bästa spelarna. Problemet om serien utökas är att fler spelare underifrån måste plockas upp, spelare som antagligen var lite för dåliga för elitserien tidigare. Då sjunker kvaliteten på elitserien, men även serien under och serien under den osv. Elitserien ska vara svensk ligahockeyn flaggskepp, men människor måste lockas till de andra serierna också. Då måste de serierna under elitserien också hålla god kvalité. Ta bort två lag av de tippade topplagen i allsvenskan och allsvenskan blir omedelbart mycket gråare och mer ointressant - oavsett om det är Malmö, Leksand eller AIK som plockas bort. Det är inte antalet lag som hockeyn bör härma fotbollsallsvenskan, det är snarare upp och nerflyttningen som skall kopieras. Tittar man på fotbollen och lag som AIK, Djurgården och Malmö FF har de kunnat satsa sig ur Superettan och (relativt) enkelt kunnat återvända till allsvenskan och väl där vara starkare än på länge. Om ett hockeylag vill göra en liknande resa och lyckas återvända till elitserien efter två år i allsvenskan, så kommer skulderna laget dragit på sig vara stora och de nya pengar som kommer in i föreningen genom elitseriens avtal gå till att betala tillbaka pengar snarare än att satsa ännu mera.
AIK satsade i år, det ledde till ett underskott på åtta miljoner. Leksand har satsat betydligt hårdare (dvs mer pengar) under tre år och misslyckats, det har inneburit att man fått sälja av andelar i egendomar (Ejendals Arena). Malmö Redhawks har också satsat och det innebar nästan att föreningen imploderade.

Att, för ett allsvenskt lag, satsa mot elitserien är förknippat med självmord - det kan inte vara bra för svensk hockey. Men ändå satsar fler lag hårdare än någonsin mot elitserien, mot det nålsöga som kallas kvalserien. Jag undrar vilka lag som står upp när boksluten presenteras i juni- juli 2010.

Den tröghet i seriesystemet, som Färjestad m.fl är ute efter, innebär i längden totalstopp. Elitserielagen kan plundra de nedre serierna på nya talanger, samtidigt som de kan håva in stora pengar i centrala avtal. De allsvenska lag som satsar och misslyckas kommer att krossas av de röda siffrorna i boksluten. Ett stopp i seriesystemet leder knappast till att nya föreningar vill satsa sig uppåt, inga 'nya' Linköping eller HV71 kommer växa sig starka och därigenom öka intresset ytterligare för hockeyn. Samtidigt som Linköping ersatte ett lag i elitserien (säg Leksand/Malmö/AIK) så försvinner inte hockeyintresset som existerat på orten (Leksand/Malmö/Stockholm) som lämnat elitserien.
Ta en ort som Malmö, som innan Percy intresserade sig för 'Mif', där var hockey knappast ett alternativ för en 6-7 åring. På 80- talet och tidigare så fanns bara if-if, Percy byggde upp intresset på orten genom ett framgångsrikt lag. Malmö IF (sedermera Redhawks) gjorde att hockey var ett alternativ när föräldrar i Malmö skulle locka sina pojkar i 6-7 års ålder att idrotta. Hockeyn är fortfarande ett alternativ, trots att Redhawks nu inte ligger i elitserien, precis som i Umeå, Mora, Leksand, Solna och Västerås. Hockeykulturen försvinner inte för att platsen i elitserien försvinner, däremot stärker en plats i elitserien kulturen ytterligare.

Den tröghet som Färjestad (m.fl - viktigt att säga) är ute efter är underbar när man ligger i elitserien, men när ett lag tillslut åker ur, är chansen stor att det är för gott.

Fråga mig, fyra år - and counting.  
  

Överraskande siffror presenterades idag på NHL.com. De mindre kände NHL- rekorden som t.ex att Curtis Joseph delar rekordet för flest antal förluster i NHL (352) för en målvakt. Min favorit John Vanbiesbrouck har sex förluster färre. En annan intressant siffra är att 362 målvakter har lyckats hålla nollan minst en gång, men bara 361 av dessa har vunnit en match i NHL - Joe Ironstone (tuffaste namnet på en målvakt någonsin?) - Joe's match slutade 0-0.

Johan Hedberg visar sig vara NHL's bästa straffmålvakt.
- 82% av straffarna tar han, endast 11 av 61 skott har hittat nätet.
-12 vunna straffläggningar, mot 3 förluster.
- Straffläggningar på hemmaplan: 6 vinster - 0 förluster

Alla tre punkter är '#1' ledande med i NHL.
Den sista punkten får dock lov att ändras till 6-1 efter Jubileumsmatchen, där han stod i mål för det förlorande laget (trots hemmaplan). Johan får fortsätta skylla på hans historia av svaga försäsonger.

Del 3: Southeast Division

Atlanta Thrashers
1. Ilja Kovaltjuk
2. Ilja Kovaltjuk
3. Zach Bogosian

Kommentar: Ilja får dra ett larvigt tungt lass i år också. Atlanta måste ha en av NHLs sämsta scouting- organisationer, Thrashers har under många år alltid haft tidiga val i draften men har valt relativt katastrofalt. Bogosian som valdes 2008 visade potential under fjolåret och kan visa sig vara ett bra val. Evander Kane valdes i år och måste få något år på sig innan han döms. Atlanta har luft till lönetaket och det är ingen hemlighet att Ilja vill ha en bra center bredvid sig, frågan är om ägarna har pengar att lägga ut, Atlanta är inte en klubb med överdrivna resurser a'la Toronto eller Rangers. Dock 14 miljoner till taket och det finns chans att trada till sig en center från lag som vill dumpa lön (Briere från Philadelphia kanske?).

Carolina Hurricanes
1. Eric Staal
2. Eric Cole
3. Cam Ward

Kommentar: Eric Staal är Carolinas affischnamn och han måste vara bra, punkt slut. Eric Cole däremot är med på listan för att han verkar göra Staal bra. När Eric Cole kom tillbaka från Oilers kom även Eric Staal tillbaka till 'gammalt' gott slag. Cam Ward, Hurricanes målvakt, har redan visat sig bra nog att ta laget till en Stanley Cup och han kan göra det igen. Carolina gjorde en överraskande bra slutspel i år, där man slog ut ett favorittippat Bruins, men åkte på en riktig nit mto Pittsburgh (4-0 i matcher).

Florida Panthers
1. Tomas Vokoun
2. Brian McCabe
3. Nathan Horton

Kommentar: Florida har en anfallsuppsättning som ser hyffsad ut, okej bredd på topp -6 forwards, men kanske för lite spets. Vokoun måste spela som han gjorde under förra säsongen, 92% av skottet räddade han och det är klart godkänt. Brian McCabe måste spela förstafiolen nu när Jay Bouwmeester lämnat Florida, kan McCabe hitta tillbaka till formen han hade i Toronto under 2003- 2007 så klarar han den offensiva rollen utmärkt - defensivt ett stort frågetecken kring McCabe. Nathan Horton får representera den unga anfallsuppsättningen som Florida besitter med David Booth, Michal Frolik och Stephen Weiss. Panthers han något att bygga vidare på.

Tampa Bay Lightning
1. Vincent LaCavalier
2. Martin St. Louis
3. Antero Nittymäki

Kommentar: LaCavalier och St. Louis har burit 'Bolts' på sina axlar med blandat resultat under åren, en Stanley Cup blev det innan lockouten slog igen NHL- portarna. När portarna öppnades igen och lagen fick leva under ett lönetak så skingrades Tampa Bays vinnarlag med vinden. Det började med att LaCavalier, St. Louis, Mike Richards och Dan Boyle gavs kontrakt som åt upp alldeles för stor del av budgeten och Tampa tappade djupet i laget. Nu är bara LaCavalier och St. Louis kvar och Tampa har åter fått lite bättre djup i laget. Sedan Khabibulin lämnade Tampa har de förgäves sökt efter en ny 'etta' mellan stolparna 'Honken' och Mike Smith har testats, Kolzig testades och Karri Rämö likaså. Ingen har övertygat. Nu hoppas man (nog förgäves) på Antero Nittymäki, som gjorde en fantastisk OS- turnering 2006 men har inte lyckats speciellt bra i 'Philly' sedan dess. Men till skillnad från förra året så ser Tampa ut att vara ett ganska balanserat lag 'Vinnys' lön på 10 miljoner dollar/säsong ställer jag mig frågande till, lite för stor hype kring honom enligt mig. Han har trots allt 'bara' ett poängsnitt över 1p/match två säsonger. 

Washington Capitals
1. Alexander Ovetjkin
2. Mike Green
3. Simeon Varlamov

Kommentar: Ovetjkin är självklar på toppen av listan. Mike Green dominerar på offensiv blålinje och är ensam om att producera offensivt bland 'Caps' backar. Varlamov måste ta förstaspaden i år, Théodore håller inte i slutspel har det visat sig. Théodores Vezina- trophy vinst visade sig vara en engångsföreteelse. Inte så mycket mer att säga, men Capitals är skyhöga favoriter till att vinna divisionen, möjligtvis blir Tampa en utmanare i år?

Att följa Leksands fjällorientering via GPS visade sig vara spännande. 30 timmar av slit och släp följs via internet och jag måste säga att vis första anblicken blev jag något oroad...
För det första så finns lag 4 inte med på satellitbilden, vilket skulle innebära att vi förlorar: Eric Johanson, Per Anton Lundström, Tomas Kollar, Kenny Källström, Timo Leinonen. Det blir tufft att värva en ny förstecenter (?), en ny förstemålvakt och till det en defensiv back samt en ny Kollar. Illa, illa...

Men det är inte det enda som oroar, lag 5 verkar ha fastnat vid vägrenen vid Rv84. Högtrafikerat? -Knappast. Jag går direkt till att misstänka det värsta. Ett lag som består av: Jens Bergenström, Peter Nordström, Johan Eneqvist, Erik Hanses, Martin Janohls, har naturligtvis råkat ut för en skada och säkert har Peter Nordström råkat ut för en korsbandsskada efter att Patrik Hucko har kört förbi i en bil som släpper ut skamliga mängder koldioxid. När sedan övriga laget ska hjälpa 'Norda' tillbaka till vägrenen kommer Alexander Ribbenstrand och kör på 'Jensa', så att hans axelskada slås upp och är borta fram till december.

Jag borde med andra ord inte följa upplösningen på denna tävling, som just nu leds av lag 2. Pelle Prestberg verkar leda ungdomarna på ett föredömligt sätt.

Del 2: Northeastern division

Boston Bruins
1. Zdeno Chara
2. Tim Thomas
3. Marc Savard

Kommentar: Chara dominerar i Boston, en jätte. Han var värd Norris Trophy i år, kanske skulle han ha fått Hart Trophy någon av de två senaste säsongerna - men den utmärkelsen får bara forwards (typ). Thomas har kommit långt sedan AIK och har, smått överraskande, gått och blivit NHLs bästa. Marc Savard får representera en stark och väldigt bred forwardsuppsättning.

Buffalo Sabres
1. Ryan Miller
2. Thomas Vanek
3. Derek Roy

Kommentar: Under en tid var Buffalo ett riktigt bra lag, byggt på riktigt starka centrar med Drury och Briere som anförare. Efter några bra år i Buffalo så såg båda sin chans att tjäna storkovan i attraktivare städer och lämnade Sabres för platinakantade kontrakt. Buffalo står nu kvar med Tim Connoly och Derek Roy som toppcentrar, det räcker inte, inte ens Lindy Ruff kan utföra mirakel. Buffalo får nu förlita sig på en hel Ryan Miller och en Vanek som gör skäl för sin höga lön. Buffalo har det tungt och är egentligen för bra för att bygga om laget, de får inte tillräckligt höga draftval för att det ska vara en aktuell väg att ta.

Montreal Canadiens
1. Mike Camalleri
2. Brian Gionta
3. Carey Price

Kommentar: Mike Camalleri och Brian Gionta ska vara nummer ett och två i centeruppställningen, båda måste lyckas för att Montreal ska ha ett bra 101:a år i NHL. Montreal har hackats sönder och samman under sommaren. För två år sedan spelades kanske NHLs bästa hockey av 'Habs', men sedan dess har spelare efter spelare tappats genom free agency. Carey Price måste leva upp till sin hype i år, han har nu haft ett och ett halvt år att göra sig NHL- klar. Gionta och Price är osäkra kort som måste lyckas för att Montreal ska lyckas.

Ottawa Senators
1. Jason Spezza 
2. Daniel Alfredsson
3. Mike Fisher

Kommentar: På pappret har Ottawa NHLs mest obalanserade trupp. Framåt ser det riktigt bra ut, stannar Heatley så ser det ruskigt bra ut. Bakåt däremot är det en annan historia, lönetaket har spelat elaka spratt för Ottawa. Att inte ledningen gjorde mer för att behålla Zdeno Chara är det nog fler än mig som undrar idag. Jason Spezza, ansedd som en av de bästa passningsspelarna i NHL måste studsa tillbaka efter en - för honom - medioker säsong. 'Alfie' gjorde en okej säsong, men inte mer än okej. Mike Fisher är med på listan av den enkla anledningen att Ottawa under flera säsonger saknat en producerande andrakedja. Spezza, Heatley och Alfredsson har stått för nästan all offensiv i laget och det räcker inte. Fisher måste leda andrakedjan och får han Kovalev vid sin sida så finns chansen att Ottawa får lite mål därifrån också. Heatley skulle naturligtvis ligga i toppen av den här listan, om det inte vore för en eventuell trade.

Toronto Maple Leafs
1. Luke Schenn
2. Vesa Toskala
3. Tomas Kaberle

Kommentar: Deprimerande läsning - att titta på Torontos laguppställning. För mig som har ett gott öga till Toronto är det hemskt. Men jag ser ändå ett ljus i tunneln. Veka Toronto har tuffat till sig, försvaret är mycket tuffare i år. Luke Schenn anses bli Torontos ledare för många år framöver och var 'Leafs' genomgående bästa spelare förra säsongen. Toskala gjorde en dålig säsong ifjol och måste ha ett bättre år i år. Jonas Gustavsson är nog ingen 'etta' i NHL än så Vesa måste vara bra. För att hitta den tredje spelaren i laget tänkte jag mig en anfallare som måste producera i en blek uppsättning anfallare. Nu visade den sig så blek att jag inte kunde peka ut någon som eventuell ledare i offensiven, istället gick jag till Tomas Kaberle. Precis som Brian Burke påpekar så ska det bli intressant att se vad den offensivt skicklige Kaberle kan uträtta nu när han inte behöver plocka ut sina tänder ut plexit hela matchen. Försvar är bästa anfall blir devisen för Toronto i år?

Strålman skickas till Calgary av Brian Burke tillsammans med Colin Stuart och ett 7:e val i 2012 års draft. Toronto får i sin tur Wayne Primeu och ett andraval i 2011 års draft.

Jag har svårt att se Strålman få speltid i NHL's bästa försvarsuppställning, AHL för honom. Traden är snarare en lönedumpning från Clagarys sida, samtidigt som Toronto blir av med en back.

5223 åskådare vid en plojmatch i slutet av juli. Det är klass. Det är mer än SSK, Rögle och Luleå lyckades skrapa ihop (i genomsnitt) under fjolårets elitseriesäsong. Det är klass.

Efter en uppvisning i hockeyhistoria som lördagens spektakel ändå får kallas, så känner jag en stolthet i kroppen. En stolthet över mitt medlemskap i Leksands IF, en stolthet över att jag stödjer just detta lag. Jag blir sådär uppblåst och mallig, sådär som gör att övriga hockeysverige hatar sådana som mig - Leksingar.

Enligt mina efterforskningar, som är gjorde genom några års observationer på forum och kommentatorsspår, så har jag funnit att två lag väcker känslor mer än övriga - Leksand och Färjestad.

Färjestad väcker känslor på grund av avundet mot deras framgångar. Under de senaste 15 åren har inget lag varit så framgångsrikt som Färjestad. Tillsammans med framgångarna har också FBK brutit ny mark och varit en föregångare inom svensk hockey. Arenabygget, juniorverksamheten (Skåre), bostadsbolag, med mera. Detta har drivits av en stark kärna profiler som Glennert, Loob och Rundqvist. Drivkraften att utveckla Färjestads BK till att bli den bästa möjliga klubben i Sverige (och världen?) har drivit på och gjort föreningen till en förebild i hela hockeyeuropa. Att kalla FBK för bakåtsträvare i jakten på att utöka antalet lag i elitserien faller platt, Färjestad är knappast bakåtsträvare. Däremot är de rädda om sin förening och tittar vi mot fotbollsallsvenskans utökning av lag, så måste jag erkänna att Färjestad har haft rätt i frågan om utökning av elitserien - Sverige räcker inte till för 14 lag. Färjestad vet att dom är bra och ledande i svensk hockey och agerar därefter, det är jobbigt för Jante det.

Leksand väcker också känslor, några är avundsjuka, några är irriterade. Avundet och irritationen mot Leksand bygger knappast på Leksands sportsliga framgångar - för det har vi inte haft några på många år. Avundet är istället riktat mot stödet.
5223 åskådare på en jippomatch i juli, många klubbar avundas den siffran. Den siffran är värd att avundas, helt klart, men det är nog inte det andra supportrar stör sig mest på. Leksand - och framförallt vi supportrar till Leksand - vet att Leksand är ett folkkärt lag och tilldrar sig mycket intresse. Vi tycker att vi är Sveriges bästa hockeysupportrar och ibland får vi bekräftelse på det (5223 åskådare på en jippomatch), vi agerar därför utefter det. Vi tycker att vi vet att vi är bäst och vi agerar därefter, det är jobbigt för Jante. Men hur agerar vi egentligen mot andra supportrar?

Vi klagar på AIKare som beter sig illa, vi hånar Mora för deras obefintliga publik, vi ser varenda värvning som tungan på vågen inför kvalserien. Vi tycker att allsvenskan ska tacka sin lyckliga stjärna eftersom vi ser till att en och annan extra krona rinner ner i klubbkassan. Vi anser att Leksands rättmätiga plats vore elitserien och är inte sena med att berätta det för alla och envar. Nej, visst är vi lika hemska själva?

Eftersom supportrar är idioter - i olika grad - såväl leksingar som Växjös lakejer, så smärtar det när någon trampar på en tå. Speciellt en öm tå. Leksands ömma tå har förutom dessa ständiga kvalseriemisslyckanden, varit dyra (och oftast ålderstigna) värvningar och dyra spelartrupper som ändå inte får jobbet gjort. Det är naturligtvis väldigt behändigt att påminna oss leksingar om, speciellt när en ny - dyr och ålderstigen - värvning gjorts. "Leksand verkar vara ett populärt ställe för SLUTFÖRVARING...... allsvenskan även nästa säsong..."  Var en av de fyndigare kommentarerna på hockeysverige.se när Peter Nordström värvats till Leksand. Ungefär så låter det var gång en spelare blir klar för Leksand. Jag läser kommentarerna som kritiserar Leksand och deras värvningar och känner hur min tå smärtar.

Men håll ändå med om en sak, 5223 personer på en jippomatch, är ganska häftigt!

 

Herregud vilken trupp dom har, helt sanslöst faktiskt.

Del 1: Atlantic division

New Jersey Devils
1. Martin Brodeur
2. Patric Elias
3. Zach Parise

Kommentar: Brodeur är inte så mycket att orda om, ryggraden i Devils under nästan 20 år. Devils återgår till ett tightare, defensivare spel i år och då måste de offensiva krafterna visa effektivitet - därav Elias och Parise. Elias är en veteran i Devils och kan spelet utan och innan.

Pittsburgh Penguins
1. Sidney Crosby
2. Jevgenij Malkin
3. Marc- André Fleury

Kommentar: De två första är odiskutabla. Fleury tar jag före Gonchar, Staal och alla de andra, av den anledningen att Fleury visade klassen i slutspelet i år. Fleury är en framtida stormålvakt och Vezina- vinnare.

Philadelphia Flyers
1. Chris Pronger
2. Mike Richards
3. Jeff Carter

Kommentar: På förhand ser jag Pronger som den bästa förstärkningen inför säsongen 09/10. Stor, stark, elak. Pronger och Philadelphia i ett nötskal. Derian Hatcher blev aldrig någon lyckad värvning för Philadelphia när han togs in efter lockouten, nu får Pronger göra ett försök. Richards, den unge lagkaptenen och Carter, Flyers bästa målskytt under fjolåret bilder en Crosby/Malkin tandem - viktiga i år och många år framöver.

New York Rangers
1. Henrik Lundqvist
2. Marian Gaborik
3. Wade Redden

Kommentar: 'Lunkan' måste stå på huvudet i år igen. Gaborik kommer att producera framåt när han är skadefri och bli säkerligen Rangers poängkung. Redden däremot är viktig för att han MÅSTE göra en bra säsong i år, för Rangers är det viktigt att Redden spelar ett spel som väger upp lönen på $8.000.000 (x 7,50 = 60.000.000SEK).

New York Islanders
1. John Tavares
2. Mark Streit
3. Kyle Okposo

Kommentar: Tavares är Long Islands "great white hope". John måste visa potential att bli en messias i år annars kommer fansen i NHLs fulaste arena (Nassau Colloseum) inte återvända ett år till (- eller?). Mark Stret, Islanders poängkung (!) är såklart viktig tack vare sin offensiv. Okposo är ett förstrundeval (-06) som måste leverera i år, 18 mål är bra, men inte tillräckligt. Anledningen till att ingen målvakt är med på listan är att den positionen är tämligen tryggad i Islanders, Roloson, Biron och DiPietro. Tre 'ettor' innebär att ingen av dem är så viktig, någon kommer att spela bra i år. Om inte New York- syndromet sätter in och Roloson och Biron blir sådär Redden-dåliga.

-Rätta mig gärna om jag har fel någonstans, jag kanske lär mig nått på kuppen.  

J-20 landslaget har sedan Peter Forsbergs tid haft ytterst lite tid i media och fått lika lite uppmärksamhet. När Forsberg, Näslund & Co, förlorade guldet 92/93 så förstod jag aldrig det stora i JVM. Det verkade ju vara en barnslig turnering där en spelare kunde göra 31 poäng på 7 matcher. Det rekorded står sig ännu och det får ses som ett av hockeyns svårare rekord att slå.
Men sedan silvret det året så har mitt intresse stigit de senaste åren. Oja - precis som hos alla andra hockeyintresserade. Jag följer numera juniorlandslaget hellre än herrlandslaget, 3 av 4 år. Nu är det OS- år och OS får nog ses som hockeyns egentliga världsmästerskap och därmed trumfar det juniormästerskapen. Men årets JVM är efterlängtat, efter två silver är det äntligen dags för den årgången alla har väntat på 1990. Sedan JVM i Leksand/Mora har det pratats om denna årgången och nu är det upp till bevis. Under U-19 VM förra året fick de sig en knäpp på näsan och floppade rejält, en femteplats blev resultatet om jag inte missminner mig. Hoppas det var en återställare och att spelarna inte tar ut något i förskott i år.

Truppen som är uttagen till Norrtälje- lägret består av idel hockeykarameller (målvakterna lämnar jag utanför, 10 stycken var uttagna):

Oliver Ekman- Larsson -91
Tim Erixon -91
David Rundblad -90
Marcus Johansson -90
Jacob Josefsson -91
Magnus Pääjärvi- Svensson -91
Mattias Tedenby -90

Dessa sju är enbart de som har blivit valda i förstarundan de senaste två åren. Då är ändå inte våra två största backnamn med, Viktor Hedman och Erik Karlsson. Nu är nog Viktors medverkan i JVM väldigt tveksam, men Erik har uttalat sig om att han gärna vill vara med. Backsidan är det minsta problemet i truppen, då de tre översta herrarna på listan är ganska bra, de också.

De tre senaste årgångarna har haft tre tydliga ledare på centerpositionen - Bäckström, Berglund, Backlund - i den ordningen. Ska vi få se Jacob Josefsson ta den rollen i år? Hans senaste JVM får nog ändå ses som en flopp sett till förväntningarna han hade på sig.
Årets trupp är urstark, det enda som saknas är en Bäckström/Berglund/Backlund. En offensiv center som ska ta ansvaret i powerplay. En center som tar ansvar för boxplay finns i Josefsson.

Oavsett, JVM är roligt att nattvaka kring. Jag har ett underbart jobb där semestrar och JVM passar ihop. Dags för guld efter två raka silver.

Usch vad det händer lite i hockeyvärlden ju nu. Tomas Surovy lämnar LHC är inte någon överraskning, ett väldigt slöseri att ha honom i tredje eller fjärdekedjan. Mitt största problem för dagen är Leksands senaste nyförvärv...

...namnet är nämligen alldeles för långt, nu handlar försäsongen om att ge Jean- Luc ett bra smeknamn. Det blir en spännande resa men hittills måste jag påstå att förkortningarna varit i fantasilösaste laget: JLGP eller GP har varit de mest gångbara. Jag har aldrig heller varit speciellt kreativ att hitta på smeknamn på någon. (Jag blev för övrigt väldigt nöjd med mitt smeknamn på tränardoun i tidigare inlägg "Leif- Christerz", på den nivån är det...)

Förslag?

Truppen ser som vanligt bred ut inför säsongen. Jag ser en del problem torna upp sig, problem med speltid framför allt.
Som supporter ser jag framförallt en bra trupp med lite få centrar, men jag ser också att det finns lite för få spelare som köper en plats i fjärdekedjan.

Det är bra med konkurrens, men det finns också negativ konkurrens.
Två spelare på varje position (a´la Rafa Benitez) går inte att ha i ishockey. Antalet spelare i laget skiljer sig dock inte nämnvärt 20-22. 2 målvakter, 7 backar, 13 forwards består ett lag av inför en match, truppen däremot är något större.
Leksand anno 2009, består av 2 (+Hanses) målvakter, 8 (+Knutsson) backar och 13 forwards.

På backsidan ser jag fyra namn som anses vara topp- 4 backar. Ekman- Larsson. Houkko, Grand- Pierre och Lotvonen. Lundström, Lassen och Ullman fyller de två resterande platserna. Knutsson får spela j-20 och Källström får pendla till Borlänge. Tydlig rollfördelning med en hälsosam konkurrens enligt mig. Spelarna måste behålla fokus för att behålla speltid.

Forwards, där ligger problemet. I mina ögon finns för många spelare som har topp -6 kvaliteter. Prestberg, Nordström, Johansson, Persson, Weinstock är spelare som jag INTE vill se i 3:e eller 4:e kedjan. Markus Persson och Marcus Weinstock riskerar att hamna där, men Weinstock är inte bra i en sådan roll och Markus Persson är på god väg att utvecklas till en riktigt bra, producerande forward. So far, inga problem då det bara är fem spelare listade. Jens Bergenström vill jag också ha i de två första kedjorna, han är väldigt produktiv och jag tror att med lite rakare spel från hans sida (och nya kompositklubbor) så kan hans poängskörd öka ytterligare. Därmed sex forwards uppräknade, varav en är center. Utöver detta tror jag inte Tomas Kollar gick till en allsvensk klubb för att spela i tredjekedjan så han bör nog också räknas som topp -6.

Vilka spelare finns då kvar att spela i tredjekedjan?
- Eneqvist, Ollas och Hägglund.
De måste få mer speltid i år, så är det bara.
Fjärdekedjan?
- Åslin, Martinssen, Carlsson
En fjärdekedja bestående av två juniorer och ett hyffsat produktivt nyförvärv från Växjö kan inte bilda fjärde- line. Juniorer behöver speltid.
Kastar man in Åslin som center mellan Nordström och Prestberg för att han ska få mycket speltid och utvecklas så måste någon av de övriga spelarna petas ner till fjärdekedjan - det är ett långt steg. Jag kan se att Martinssen spelar en hel del i J-20, men det betyder - enligt min logik - att en plats i fjärdekedjan blir ledig.

Är det dags att splittra på Leksand heliga ko, 'Krigarkedjan'?
Det skulle i alla fall jag ha svårt att smälta. 'Krigarkedjan' har till mångt och mycket varit inspirationen till årets lagbygge. Leksands ledning såg vilka spelare som publiken gillade och vilka spelare som var bra i kvalserien - de fick vara formen för hur laget skulle stöpas. Leif Strömberg är den svenske tränaren som bäst passar ihop med det spelet. Kan man då splittra den kedjan? Tuffa beslut för Leif-Christerz.

Expressen larvar sig med rubriksättning igen. Med rubriken: "Vi har fem namn" - Leksands önskelista så vill jag läsa en lista på fem namn, fem backar.Jag vill i alla fall få läsa något intressantare än att -Leksand letar efter en back och att man inte har bråttom, även om Lundström gärna vill ha det klart innan laget går på is (om två veckor). Den enda egentliga nya informationen i artikeln är att det inte blir en svensk back, för det finns ingen bra. Leksand jagar utländsk back är alltså en bättre rubrik och ändå lockar den till läsning (väl?).

 

Sveriges bästa lag, bevisligen, förra året. Färjestad hade en tung början på säsongen men poängtappen blev ändå inte många med Jonas Gustavsson i målet. När laget hittade spelet och det började julen var överstökad så fick laget helt plötsligt eld i baken. FBK blev glödhett! När slutspelet närmade sig så blev också Nordström och Jönsson åter en tillförlitlig duo. Dick Axelsson bjöd på härliga nummer i anfallszon, Jonas Gustavsson stod fortfarande på huvudet, Martin Sevc spelade stabilt och otroligt mycket. Vad har dessa herrar gemensamt? - De har alla lämnat inför denna säsongen. De tillsammans med den tilltänkta framtiden i Färjestad, Rikard Wallin och Mikael Johansson.

Att Gustavsson skulle lämna var ingen chock för någon och ersättare plockades in väldigt tidigt i Robin Rahm och Henrik Karlsson (som var fruktansvärt bra i Malmös match mot Leksand i Ejendals Arena). Henrik är tilltänkt etta, samtidigt som värmlänningen Rahm ska agera potent back- up. Jag skulle dock inte bli överdrivet förvånad om Rahm inte tar förstaspaden, i alla fall under en del av säsongen. Henrik Karlsson kommer nog vara ojämn i år, precis som Jonas Gustavsson var under sin första säsong i FBK. Det tar tid att bli stabil, till och med när man har Sveriges mest hyllade målvaktstränare - mirakelmannen Granqvist.
Hittills har Erik Granqvist uträttat mirakel med en målvakt, nu ska vi se honom arbeta med två nya. Mina misstankar är dock att Eriks storhet inte ligger så mycket i teknikträningen (vilken man ofta kan hitta i förbundets pärmar) utan i vilka målvakter han tar sig an. Målvakterna är i en ålder där det är dags att besluta sig för om de ska bli riktigt bra eller ganska bra. Väljer man riktigt bra och är beredd att offra många timmars extraträning i veckan så är Granqvist intresserad. Naturligtvis måste man också ha potential, men det är det många som har och säkert också med mer potential än herrarna Karlsson och Rahm. Lyckas Erik lika bra med Karlsson och Rahm så tror jag att Färjestad också blir av med sin målvaktstränare till NHL.

På backsidan har Färjestad också förlorat tunga namn, en uppställning är enklast:
UT:                        
D. Granak
T. Rhodin 
M. Sevc
J. Motin

Även om inte Rhodin var bäst av dessa under fjolåret så är han ändå den spelare som jag anser vara den största förlusten. Rhodin har burit identiteten i Färjestads försvar under många år. En offensiv kraft och fruktad i powerplay. Precis som hela Färjestad. Ruskigt bra i powerplay och ett offensivt powerhouse. Sevc hade under året som gick mycket speltid och stod för mycket av tuffheten i Karlstadlagets försvar. En annan parentes i fallet Martin Sevc är ju att han spelat i Färjestad 2 säsonger 05/06 och 08/09 (egentligen 1,3 då han var en janurivärvning säsongen 05/06) och vunnit guld båda gångerna. Men i Rhodin och Granak främst, har Färjestad tappat kraft framåt. Kraft som inte ersatts med nyförvärven.

IN:
S. Blindenbacher
F. Lindgren
S. Lindström

Blindenbacher är ansedd som Rhodins ersättare som offensiv back medan Lindström får ses som mer allround och Lindgren en skicklig defensiv back. Lindström får också stå för tuffheten i försvaret, tuffheten som försvann med Sevc. Det spekulerad också om Sanny ska bli Färjestads kapten under säsongen. Något som känns mycket konstigt i min värld där Färjestads identitet hänger ihop med den som har ett "C" på bröstet. Sanny är inte FBK - inte än.

Totalt är Färjestads försvar - på pappret - topp 2 i elitserien. Blindenbacher, Lindström, Lindgren, Holös, Laatikainen och Ari Vallin bildar tre ruskiga backpar. Jag vågar påstå att endast Oliver Ekman- Larsson vore intressant ur Leksand för Rundqvist &Co. Deprimerande. Försvaret är minst lika bra, men har förlorat själ och hjärta i Rhodin.

Om försvaret har gått på ett ut, så har anfallet förlorat en hel del. 
UT:
J. Jönsson
P. Nordström
E. Somervouri
M. Johansson
S. Trielle
R. Wallin
D. Axelsson

Tunga, tunga namn. Förlusten av Jönsson är oersättlig. Wallin skulle vara ersättaren men försvann innan han fick chansen. Nordström slarvades bort. Somervouri var inte önskad. Micke Johansson stack till NHL, där han inte räcker till - än. Trielle var stundtals utlånad och ingen större förlust. Axelsson gör ett nytt försök i Grand Rapids. Det är 6 spelare som har potential att spela i en förstaline i elitserien - aj.

IN:
J. Andersson
K. McDonell
D. Umicevic

Spelare från Skåre/juniorlag räknar jag inte som nyförvärv då de egentligen tillhört Färjestad hela tiden. Men dessa tre herrar ska ersätta de sex spelare av hög kvalitet som förlorats? Rundqvist bör nog se sig om efter nyförvärv. Men trots en stor försvagning på anfallssidan så kan Färjestad ställa två starka kedjor. Bastianssen fick ett erkännande förra säsongen och kommer får ta större ansvar i år. Lee Goren har nu fått en vän i Kent McDonell och nu finns inte några ursäkter - det ska produceras. Per Åslund var riktigt bra föregående säsong - framförallt under slutspelet - och kommer att behöva ta en ledarroll i laget nu, då han är en av lagets veteraner (sett till antal år i Färjestad). Bastianssen, Mattson, McDonell, Åslund och Johan 'Bagarn' Andersson som potentiella (och högst potenta) centrar. Färjestad har som vanligt en hemskt bra centeruppställning. Om Rikard Wallin återvänder från Toronto under säsong (vilket jag tror) har Färjestad angenäma problem. Komplettera dessa med Goren, Umicevic (dags att få sitt genombrott nu?) och Marcus Paulson så ser det ändå bra ut. Inte med FBK- mått mätt kanske, men det ser ändå bra ut.

Färjestad i ett nötskal blir detta: Målvakterna kommer att vara riktigt bra nästa säsong, i år kommer det vara lite ojämna prestationer. Backar finns det gott om, detsamma gäller kvalitet. Ruggigt bra backuppställning - på pappret. Anfallssidan är inte lika stark som den brukar vara, inte i närheten, men det räcker till.

Orosmoln:
- Hjärtat och rutinen är borta, hur ska det ersättas? (Jörgen Jönsson)
- Hjärtat och rutinen är borta, hur ska det ersättas? (Peter Nordström)
- Hjärtat och rutinen är borta, hur ska det ersättas? (Tomas Rhodin)
- Hjärtat och rutinen är borta, hur ska det ersättas? (Rikard Wallin)
- Anfallet är inte vad ett Färjestad- anfall brukar vara

Slutsats: Färjestad kommer att bli tunga att möta, Bastianssen, Goren och 'Bagarn' i varsin kedja och motståndarna kommer vara hyffsat möra efter två perioder. Tillsammans med en bra backuppsättning så blir nog Färjestad ett av de jobbigaste lagen att möta under säsongen. Hårt arbetande och skickliga. Tipset är att få lag kommer att ta alla tre poängen mot FBK under säsongen, målsnålt?
Serien hamnar Färjestad topp- 4. Slutspelet däremot är svårare att tippa. Laget ser ut att vara byggt för slutspel med den inbyggda tuffheten och starka försvaret, men utan Jönsson &Co så är det svårt att tippa. Semifinal är en feg tippning - men ändå ett tips.




                     
  

3 dagar i Kungl. Huvudstaden och lite kontakt med omvärlden - och vad händer?
Världen vrider sig ännu en liten bit, skillnaden denna gång är att en liten del av jordens befolkning kliar sig i huvudet av förtvivlan och inte så få hade nog svårt att inte släppa ut en liten svordom - fack (svengelsk svordom för övrigt). Men också lite jubel och lite spänning mötte mig efter dagarna tre.

Jamie Johnson till att börja med.
Jag lyckades under Onsdagen sätta mig ner vid en dator och åtminstone se aftonbladets rubriker och där stod det något i stil med "Leksand missar sin stjärnvärvning". Jaha, tänkte jag, var det Anders Eriksson som det ryktats om kanske? Klickade på länken och blev faktiskt inte speciellt upprörd när det stod klart att det var Jamie Johnson det handlade om.
Många verkar uppretade över det faktum att Johnson hade en NHL- klausul och att värvningen gjordes offentlig så tidigt när det inte var klart. Tja, det kanske kunde ha offentliggjorts senare, när det var helt klart, det kan jag hålla med om. Men eftersom det varit klart en så lång tid så skulle det vara svårt att hålla det hemligt och det är alltid bättre att föregå än att föregås. Nu sket det sig - denna gången. Men personligen tycker jag det är betydligt roligare att läsa SMS från Leksand som innehåller nyheter (som SMS:et när Jamie var klar) än om sådant man redan vet (Nordström).
 
Det är naturligtvis väldigt tråkigt med tanke på hans tilltänkta roll som förstecenter. Nu är det en ledig lucka där, men kanske Eric Johansson kan fylla den? Han har potential, Eric. Under åren i Mora så var han bra, riktigt bra och en plats mellan Nordström och Prestberg kan kanske locka fram den spelaren igen, samtidigt som hans svaghet (skridskoåkningen) inte blir så tydlig när han har Nordström och Prestberg bredvid sig - de är trots allt skickliga på skridskorna. Ett annat alternativ är att ge en junior bästa möjliga utbildning (läs Åslin). Kan inte tänka mig bättre mentorer i dagens Leksand faktiskt.
Det tredje och mest troliga alternativet är ett nyförvärv, men det blir inte lätt. Vi får väl se.

Viasat köper NHL- rättigheterna
Puh! Det gjorde min räkningsbörde lite mindre. Hockeyallsvenskan och NHL trumfar Elitserien. Nu hade jag skaffat Viasat Hockey i vilket fall som helst men nu kan jag strunta i Canal+. Slutspelet får man ju se i alla fall.
Förutom NHL och allsvenskan så ska det spännande med KHL, jag har inte sett någon match därifrån än. Det kommer nog kännas jobbigt att se spelare med namnen på kyrylliska, men man får väl vänja sig vid det också.
Viasat tar NHL-hockeyn och Canal+ bästa kommentatorer, anledning att jubla med andra ord.

Leksingen nr 3/2009

Nya numret av Leksingen och nya intervjuer (inte interjuver, det är nog en del av en ko). Strömberg intervjun var intressant, där han 'hintar' att Leksands spel föregående säsong hade flera systematiska brister. "Som vi i Södertälje utnyttjade brutalt". Ett högt betyg för herrarna Kempe och Jonsson med andra ord. En chansning på vad det kan vara är omställningarna till försvar i Leksand. Backarna blev under hela säsongen väldigt ensamma i backcheckingen - det gick för långsamt för forwards att vända hemåt. 3 mot 2 och 2 mot 1 lägen haglade mot Läck under säsongen.

*** *** ***

Intervjun med Lotvonen kan man läsa på två sätt (som alla intervjuer med spelare och tränare).

1. Jag köper det han säger och vet att han menar vad han säger. Kimmo menar att han valde klubb med hjärtat och att han älskade Leksand men också att rollen han får i laget också passade honom. Med dessa ord blir han naturligtvis åter en älskad spelare och vi supportrar älskar att höra detta.

2. Jag är lite mer skeptisk till vad han säger. Kimmo har varit med ett tag och vet vad supportrar vill höra. Hjärta, hjärta, hjärta och lite smörande för ståplatspubliken och du är 'golden'. Jag försöker läsa mellan raderna och utläser att han inte blev erbjuden en tillräckligt stor roll i elitserielagen. Leksand lovar honom gott om speltid och en väl tilltagen månadspeng.

Jag väljer utan reservationer väg nummer ett. Alla spelare är bäst innan säsongen börjar, sedan kan de bara motbevisa mig. Mina förhoppningar styr mig i mitt liv som supporter. Jag vill att Kimmo ska tycka vad han säger och väljer därför att tro på honom. Lägger man till brevet som Kimmo skickade till Superstars när han lämnade för Timrå för tre år sedan så ökar det trovärdigheten i det han säger. Visst?

*** *** ***

Stefan Ladhe, den nya målvaktstränaren. Han är säkert jättebra på alla vis, men jag undrar om en deltidsanställning räcker? Efter att ha tittat på Wikegårds blogg och hans målvaktspecialer, där de städigt skäller på föreningar som inte har en ordentlig målvaktstränare så har jag anammat den synen. Målvakten är den viktigaste spelaren i laget, han är trots allt den enda som spelar hela matchen. Är det inte mer än rätt då att han får bästa möjliga utvecklingsmöjligheter?
Ni som sett Wikegårds blogg vet vad jag är på väg, ni som inte sett den så gör det (målvaktsspecialerna är fantastiskt intressanta).

*** *** ***

En fundering. Med en upplaga på 10.000 exemplar skulle inte "Leksingen" var ett koncept att utveckla och kanske ge ut som ett månadsmagasin? En satsning på att bredda tidningen och skriva mer om konkurrenter också? Annonspengar kanske kan finansiera en heltidsanställd skribent/redaktör (Jämtleksing eller Ronnie Johansson?).

Lundström intervju på Leksandsif.se

Micke pratar en del om Johnson- affären. Men också om framtida förvärv. Som jag tolkar Lundström så upplever han truppen så stark att han nu kan vara petig och bara värva om det dyker upp något speciellt. Om Leksand ska värva en back så ska han vara riktigt bra, egentligen så är backsidan fylld om Knutsson får ett a-lagskontrakt. Mest intressant i letandet efter back är att den ska vara en defensiv kugge snarare än offensiv. OEL och Houkko är defenitivt offensiva backar och Lotvonen är en självklart pjäs i powerplay med hans skott. Dock ser jag Kimmo som främst en defensiv back, Lassen ska också vara defensiv. Ullman är defensiv och Per- Anton är bara defensiv (nästan). Nästa back ska alltså också vara defensivt stark. Det är defenitivt en omläggning av fokus i Leksands lagbygge sedan tidigare år. Antagligen en hälsosam omläggning av strategi.

Johan Bonde bekräftar: -Bergenström har bytt till komposit!
Sparade den största nyheten till sist. Jensa får en nytändning och hans spelstil passarutmärkt i ett Strömberg- lag. Riv, slit och sluta aldrig åka skridskor. Förbättrad effektivitet och lite rakare spel från Jens och året kommer bli roligt.

Mycket hände på en gång under veckan efter lång tid av nyhetstorka. Självklart är jag bortrest... Murphys lag råder?

Kanske glömde något?









 




 

Det var ett tag sedan jag började med genomgången av elitserielagen, men nu ska fortsätter den med Frölunda.
Tidigare har jag gått igenom Brynäs och Djurgården.



Frölunda har under flera år varit ett av fyra lag som ska gå till semifinal - minst. Efter att säsongen 05/06 hamnat på en andraplats i tabellen har det gått betydligt tyngre för göteborgarna. 06/07 landade laget med så höga ambitioner på en niondeplacering, 07/08 blev det en sjätteplats i serien. Till säsongen 08/09 skulle det däremot bli ändring på detta, Frölunda storsatsar och bygger om hela organisationen.

Kent Norberg plockas in som General Manager och Ulf Dahlén plockas in som huvudtränare. Kända namn som ger Frölunda nytt blod. Det bästa värvningen var nog dock Janne Karlsson som assisterande tränare. Att en tränare som tagit sitt lag (LHC) till SM- final två år på rad tar ett jobb som assisterande måste Ulf Dahlen tacka för. Bättre stöd för en färsk huvudtränare finns knappast. Frölunda gjorde ändå en knackig säsong, men räddade situationen tillslut och kom till semifinal. Frölundas svaghet de senaste åren har varit försvarsspelet, där det ofta sett tafatt och rörigt ut. Finska stjärnbackar plockas in i parti och minut, men problemet har bestått. Försvaret har ofta sett - minst sagt - virrigt ut.

Johan Holmqvist (om han inte sticker till NHL) är solklar etta, med Sebastian Idoff som dörröppnare. 'Honken' kom till Frölunda som en frälsare, målvaktsspelet hade inte fungerat sedan Lundqvist drog till Rangers. Det började illa med en utskåpning från HV71, det verkade sätta sig på Johan och hela Frölunda, som gick in i säsongen med ett självförtroende större en Nya Ullevi. 'Honken' är dock en av Sveriges bästa målvakter och om Frölunda får igång sitt försvarsspel kommer han inte att svika. Idoff har varit en av målvakterna i juniorlandslaget och det - numera - innebär kvalité. Starkt målvaktspar.

I år har nya backar värvats och i Norbergsk anda är väldigt försvaret finskt. Mikko Lehtonen, Ville Mäntymää och Janne Niskala. Tre finnar som ska kampera tillsammans med Viklund (SAIK, MoDo), Hedman (MoDo), Tömmernes (J20) och Larsen (J20). Tre finnar, två från Ö-vik och två spelare från de egna leden i försvaret. Larsen gjorde en övertygande säsong under fjolåret och tog i mångt och mycket den plats i Frölunda som Erik Larsson hade förväntats fylla. Erik som fick väldigt mycket speltid under början av säsongen men produktionen blev inte vad Norberg och Dahlén hade hoppats på och 7 matcher i Borås vittnar om att j-vm backen hade en ojämn säsong.
Niskala och Lehtonen, två enormt skickliga PP- backar. Om Lehtonen stannar kommer Frölunda har två starka PP- uppställningar, enbart tack vare dessa två. Viklund och Hedman har inte deras offensiva skicklighet men kan bli bra komplement då de är hyffsat allround. Ingen av dessa har dock imponerat särskilt på mig under säsongen trots landslagsuppdrag. Som vanligt ser Frölundas försvar starkt ut på pappret och kommer att göra bra ifrån sig offensivt, defensivt ser det dock tunnare ut. Det är inga tunga pjäser att ha framför mål, Mäntymää är störst i försvaret, 191cm. Det kan ställa till problem mot lag som går rakt på mål. Oro finns över Lehtonens vara eller icke vara, NHL lockar.

Anfallssidan ser minst sagt fullbesatt ut. Inte mindre än sexton spelare (inkl. två juniorer) finns i a- truppen. Juniorerna är Carl Klingberg och Anton Gustafsson. Efter Klingbergs säsong förra året så borde Dahlén ge honom några chanser att visa upp sig innan han lånas ut till Borås, Gustafsson tror jag knappast tar en plats i ett centertätt Frölunda. Med andra ord, juniorerna får svårt att ta en plats i år. Joakim Andersson och Niklas Lasu är förstaårs- seniorer och kommer ha lite enklare att ta en plats redan i år. Lasu och Andersson är båda rollspelare och då är det enklare att ta plats i den överbefolkade forwardsuppställningen. Andersson kommer nog hålla till som fjärdecenter med en hel del tid i box-play, samtidigt som Lasu kommer att peta Blomdahl som murbräcka och stå framför målet i någon av PP- uppställningarna. Jag hoppas att Dahlén placerar honom där, Homström- potential?
Nu till de lite mer etablerade spelarna, och det finns det många. Nordqvist och Andreas Karlsson säsongsstart är just nu lite oklar, men det struntar jag i nu. Centerpositionen är larvigt stark i Frölunda. Jag har ju placerat Joakim Andersson i fjärdekedjan och det betyder tre platser kvar. Tre platser till spelare som Anderas Karlsson, Jonas Nordqvist, Riku Hahl och Joel Lundqvist. Förutom dessa finns också Mikael Johansson och Mattias Olimb, men dessa får npg snällt flytta ut på en kant. Av herrarna Nordqvist, Karlsson, Hahl och Lundqvist blir nog en av dessa frisläppt från sitt kontrakt alternativt utflyttad på en kant. Vilket slöseri.

Nordqvists chanser är små att få en centerplats, Andeas Karlsson och Riku Hahl känns som vassare i offensiven och Joel Lundqvist är på förhand en av elitseriens starkaste tvåvägscentrar. Placera Nordqvist på en kant? Nja, hans spelstil gör sig bäst i mitten. Luktar brutet kontrakt i september/oktober. I år blir problemet, precis som i starten av förra säsongen vem som ska spela med Niklas Andersson och Tomi Kallio. Hahl kan nog vara svaret. Andersson och Kallio som under ganska många år har varit den största orsaken till Frölundas framgångar, men under de senaste åren har det synts att det inte bara är positivt att ha en så framgångsrik konstellation. När inte Andersson och Kallio producerat har inte Frölunda vunnit. Hur blir det i år? Gubbarna blir inte yngre.

Frölunda ser åter starka ut offensivt, defensiven lämnar jag som ett frågetecken.

Intressant kuriosa är Kent Norbergs vilda shopping i Frölunda. Med en större budget än i Timrå har han visat mindre fungertoppskänsla i Göteborg. Kent har plockat fram den stora håven istället, värvar 5 och hoppas en blir bra. Småroligt för mig är hans löfte till Timrå efter förra säsongen om att han inte ska värva från dem. Det gick inte många månader förrän Riku Hahl blev en go' gubbe. I år fortsätter han med Mikko Lehtonen och rykten säger att även Mika Pyörälä kan vara på gång.

Orosmoln:
- Skadorna på Nordqvist och Andreas Karlsson
- Hur ska Dahlén klara sig utan Janne Karlsson?
- Överflödets förbannelse? Vem blir sur över för lite speltid först?
- Kan försvaret försvara?

Slutsats: Frölunda ser starka ut och borde ligga topp- 3 när serien är färdigspelad. Men det har man sagt om Indianderna förut, helgardering med andra ord. Stor flopprisk, men jag chansar på att laget på isen är lika bra som laget på pappret - topp 3. Återfinner Hahl sitt spel från tiden i Timrå när han blev utnämnd till "kejsaren" så kan det gå riktigt bra för Frölunda.


 

'Burra' fortsätter ännu en säsong. Trelleborg i division 3 får åter en kanonförstärkning. Burra gjorde 59 poäng på 17 matcher under fjolårssäsongen - en bra förstärkning.



Ännu roligare är Ekman- Larssons betyg från Phoenix General Manager, Don Maloney:

- Hans skridskoåkning och spel med pucken är på en helt annan nivå än någon av de andra på isen. Han är fortfarande den tunnaste spelaren på isen, vilket är överraskande, men om man någonsin kan påstå sig veta att någon spelare kommer att bli riktigt bra i den här ligan, är han den klaraste kandidaten vi har i vår organisation, säger Maloney till azcentral.com.


Det ska bli roligt att följa våran supertalang i år. Många reserverar sig för att han kan få ett tuffare andraår och att vi inte kan förvänta oss lika mycket av Oliver i år. Jag ser snarare att han kommer att bli en ännu stabilare spelare i år. Hans spelstil är inte spektakulär och han väljer sällan det svåra alternativet. Det Oliver gör - som får liknelser att gå till Niklas Lidström - är de enkla sakerna. Att sällan eller aldrig sätta sig i en svår situation. Frölunda (och Ottawas) Erik Karlsson har däremot en spelstil som inte direkt saknar risker, när hans spel fungerar så är han underbar att titta på, men har Erik en dålig dag så går inte mycket hans väg. Eftersom Oliver inte har en spelstil som riskerar så mycket, så kommer inte heller misstagen att öka denna säsong. Med en liten viktökning till i år så kommer Oliver också kunna hålla undan spelare från det egna målet på ett annat sätt och vågar han skjuta lite mer kommer också lite fler mål att trilla in. En klar topp- 2 back i Leksand, frågan är väl snarare om Houkko håller kvar sin position bredvid Oliver.

Om inte denna värvning hade varit en följetong - modell större - hade jag blivit mer exalterad än vad jag är. Vad jag tycker om värvningen har jag redan redovisat och uppehåller mig inte mer vid det. Utan koncentrerar mig på känslan när beskedet kom att det var klart:

"jaha. okej."

Så kändes det. När en spelare av Peter Nordströms kaliber värvas till Leksand vill jag bli upprymd - minst. Jag vill bli lycklig. Jag vill känna att i år blir kvalserien en dans på rosor. Jag vill tro att Leksand skulle kunna vinna SM- guld med dagens lag. Jag vill skriva hyllningstexter till Långbers. Jag vill hylla Lundström. Jag vill proklamera att Leksand fick slutspelets bäste spelare. Jag vill känna mig lycklig. Jag vill till himmelen och tillbaka.

Sedan vill jag landa och åter bli realist. Känna att Nordström är riktigt bra - bara han är skadefri. Jag vill koppla till rapporterna om att operationen som gjordes i vinter har löst hans skadeproblem. Jag vill tro på rapporterna. Jag kommer tvivla på rapporterna. Jag vill läsa hyllningarna på superstars forum och berusas av tanken på Prestberg och Nordströms återförening. Jag vill bli nykter av sågningarna av Nordström på samma forum. Jag vill tro att allt kommer att bli bra och njuta av intervjuerna med Peter på Star-tv. Sedan vill jag se intervjun igen lite mer eftertänksamt och glädjas åt tanken på den styrka Leksand adderat i anfallet. 

Jag vill känna mer än 'jaha. okej.'

När ett SMS från '72500' lyser på mobiltelefonen vill jag att mitt hjärta ska slå snabbare. Precis som jag - innan julafton - inte vill veta vad som finns i paketen.

Idag klockan 15:57 gjorde jag klart det jag höll på med innan jag tittade till mobilen. Jag ögnade igenom meddelandet som hastigast och tänkte 'jaha.okej.'. Ingen spänning - ingen spänning alls.
Det skrämde mig - har jag tappat sugen för hockey? Har jag slutat brinna för Leksand?

-Knappast.












 

Presskonferens klockan 16. Allting och lite till pekar på att Peter Nordström skall presenteras. Men en hoppfull vill alltid ha mer! Kanske en back också?

Nu blåser nya vindar i Söderberg- affären. Boston Bruins vill återigen ha över honom till deras camp senare i sommar och de verkar också vilja ge honom den chans han vill ha - speltid i a-laget.
Söderberg ska ha sagt till Bostons GM att en kort vända i AHL är okej, bara han känner att han är nära a-laget.
David Krejci och Phil Kessels start på säsongen är osäkert och det ger Carl en chans att slå sig in i laget en gång för alla. Är detta chansen han har väntat på eller väntar han inte på en chans överhuvudtaget? Vi får se var detta slutar, jag tror att Carl kommer att spela i allsvenskan i höst i vilket fall som helst. Vilket både gynner Malmö och alla andra lag, serien blir lite mer attraktiv med affischnamn som Söderberg.

Jonas Gustavsson klar för Toronto, ingen skräll egentligen. Brian Burke har verkligen gjort allt för att Jonas ska komma till Ontario. För svenskar ser jag egentligen två lag i NHL som står ut lite mer än andra, Rangers och Maple Leafs. Original Six- lag med tunga, tidiga svenska traditioner.

Nog om 'Monstret', jag tror det kommer att gå bra.

*** *** *** *** *** ***

Däremot att Jiri Hudler väljer Dynamo Moskva är däremot en intressantare nyhet. Min första tanke var att det är ett knep av Hudler. Ett knep för att sätta press på Detroit och därigenom få upp lönen. Jiri kan ha väntat sig att det skulle komma högre bud från övriga NHL-klubbar och på så sätt få högre lön - det kanske inte gick hem och han vänder sig mot KHL för att på så sätt få högre lön.
Det ska även sägas att Jiri har anmält sig till löne- arbitration (där facket och NHL bestämmer skälig lön). Sista ordet är knappast sagt och jag måste säga att jag är lite besviken på att hockeysverige.se inte nämner detta. 

*** *** *** *** *** ***

Jag vill minnas att hockeysverige.se för något år sedan slog ett slag för att inte vara sensationslystna. Nu verkar det snarare tvärtom i deras rubriksättning. Ett ironiskt- statement från herr Pettersson? Eller blott en journalistisk smitta? 

Att Marcus Nilson skulle vara Fredrik Brembergs ersättare, som Expressen vill göra gällande, kanske är sant i ett avseende - ekonomiskt. Att Nilson skulle ersätta 'Linkan' på isen är en helt annan femma. Det är två i grunden olika spelare, en spelar med fart, intensitet, vilja och går rakt på mål - nästan genom mål ibland. Den andra spelar på inspiration, kreativitet, finess och vänder bort motståndare. Vem som är vem är inte så svårt att luska ut.

I Marcus Nilson får Djurgården en riktigt bra spelare, en spelare som kommer bidra med mycket till laget. Viljan och murbräckaregenskaper framförallt. Men DIF tappar en väldig massa poäng när Bremberg lämnar. Nilson kommer inte kunna ersätta de poängen, inte en chans. Däremot kan Nilson ge DIF ett annan karaktär och en spelare som kanske får Ölvestad att vakna upp ur sin dvala. Att Djurgården kommer att få kriga i år är nog de flesta överens om, nu får de en riktig krigare och det kanske de behöver mer än en kreatör? Det får framtiden utvisa. Kan Djurgården också få plats med Anger i Budgeten ser det hyffsat ut ändå. Chansen finns också att Fredrik Bremberg kommer hem mitt i säsongen efter ett misslyckat äventyr i öst.

*** *** *** *** *** ***

AIK's finansiella problem fortsätter. Borde inte den klubben om någon ha lärt sig att hålla i pengarna? 8 miljoner minus stora röda siffror för en allsvensk klubb.

– Vi lämnade in vår handlingsplan förra veckan. Vi var väl optimistiska när säsongen började. Nu vet vi att ett bättre lag inte nödvändigtvis innebär ökade intäkter, säger AIK:s ordförande Mats Hedenström till Svenska Dagbladet.

"Build it and they will come" är ett uttryck som AIK verkar ha utgått ifrån inför föregående säsong. Vi bygger ett bra lag, då kommer också publiken och sponsorerna. AIK byggde ett bra lag, ett mycket bra lag till och med. Publiken och sponsorerna slöt inte upp i tillräckligt antal. 3185 personer snittade AIK på Hovet under året, vilket är mindre än 50% beläggning. I en stad som Stockholm och med en supporterbas som är så stor som AIK's är det en katastrofal siffra. Det ska dock sägas att AIK's snitt ökade från föregående säsong med ungefär 1800 personer, vilket får ses som en succé.

Egentligen så liknar AIK's ekonomiska resultat Leksands, Leksand har dock tillgångar som kan säljas av (läs Ejendals Arena), AIK hyr alla anläggningar de använder sig av (vad jag vet). Det ger naturligtvis stora kostnader, dess träningsanläggning Ritorp (1,4 miljoner/år) och Hovet (säkert mer) slukar summor som inte Leksand behöver betala.

Nu ska det största minuset bero på att marknadsavdelningen inte alls fungerat och inte dragit in tillräckliga summor, men också material till a-laget ökat lavinartat. Ett än mer oroväckande mönster jag läst om i fler föreningar är att de sällan budgeterar för att juniorlagen ska gå långt i sina serier och klubbarna drar på sig större kostnader där än förväntat. AIK har i detta fall alltså chansat på att juniorlaget (J-18 som vann för övrigt) inte skulle ta sig tills slutspel och därmed skulle inte resekostnader mm kosta någonting. Nu fick de en lång säsong och kostnaderna blev därefter.

Jag är väldigt långt ifrån en ekonom och jag förstår att klubbarna försöker göra upp en realistisk budget. I AIK's fall har jag svårt att se att de varit speciellt realistiska. Att en marknadsavdelning som under många år fungerat mindre bra, plötsligt ska fungera väldigt bra är väldigt optimistiskt. Att materialkostnaderna skjöt i höjden är bara dålig planering och allt som krävs för att hålla en sådan budget är raka och ärliga rör med spelare och ledare. Bugeten måste hållas - punkt slut. Klubbor har blivit dyrare de senaste åren, men en så stor kostnadsökning från föregående säsong? -Knappast.
Att kostnaderna för juniorlaget blev större är beräknat är nästan sorgligt dålig uppskattning av den egna spelarutbildningen.
Att publiksnittet ökade så mycket får AIK tacka gudarna för - annars hade det varit väldigt svart.

8 miljoner i underskott. Handlingsplan in till licensnämnden och sedan gäller det att hålla tummarna att handlingplanen kan följas under nästa säsong. Om inte underskottet rättas till inom ett år så kan elitlicensen försvinna - igen. Planerade LOTTO- vinset godkännes icke!

I många långa år har vi Leksandssupportrar längtat efter den dagen Jörgen Jönsson &Co lägger av, vi har väntat på dagen då malliga karlstadbor och färjestadsfans ska få uppleva mörkret vi upplever.

I samma sekund som Leksands fall från den absoluta Sverigetoppen så började Färjestads storhetstid. En riktig dynasti - för att tala NHL-termer - har byggts upp kring Löfbergs Lila Arena. Arenan tillsammans med en kärna spelare har bidragit till SM-guld på SM-guld och många finaler därtill. Färjestad har haft den ganska lätt och det har definitivt varit enkelt att förlänga storhetstiden med lojala spelare som Jönsson, Nordström, Rhodin, Höglund, Johansson, Frögren och Rikard Wallin. En sådan stomme avger guld-vibbar varje år och det lockar i sin tur bra spelare från övriga hockeyeuropa. Spelarpensionen/NHL-flyktade spelare skapar ett tomrum. Samtidigt så är hockeymarknaden tuffare än på länge för svenska lag, ekonomin blir mindre då sponsorer drar öronen åt sig och CHL- miljonerna uteblir. Ingen ekonomisk kris för ett lag som Färjestad, men väl en ekonomisk utmaning.


I mina ögon hänger Leksands fall ut ur elitserien ihop med att stommen som bestod av Jonas Bergqvist, Tomas Jonsson, Sigge Svensson, P-E Eklund, Masken Karlsson - framförallt - slutade. Det tomrum som skapades då dessa herrar slutade kunde inte fyllas upp, inte av den generation -82:or som skulle ta över. Jag tänker inte uppehålla mig vid dessa mytomspunna 82:or mer än så, jag är trött på den undanflykten. Faktum kvarstod, lagets stomme försvann och den nya kunde inte fylla luckan. Mitt i pensionen av spelare så kom nästa smäll, skattetrassel och ekonomin var körd i botten. Ett lag som behövde kvalitet behövde spara ännu mer desperat. Den ekvationen går inte ihop. Den ekvationen gick inte ihop.

Färjestad står med andra ord inför sitt generationsskifte och back-up planen verkar gå i stöpet (Wallin). Färjestad, laget, måste nu hitta sin identitet utan en kärna som visar vägen. Vad är det för lag och vad är det för karaktär på laget som vi kommer att se i elitserien i år. Även om inte FBK står och faller med Rikard Wallin - detta år - så kan det ställa till det rejält på längre sikt.

Färjestad har värvat bra, inget snack om saken, men Sanny Lindström och Johan "Bagarn" Andersson, står inte för Färjestad och Färjestadsandan. Jesper Mattsson, Per Åslund och Emil Kåberg  är mer och mer ensamma om att vara flaggbärare för FBK på isen och jag ser inget uppenbart kaptensämne bland de tre. Nordström kanske benådas, jag börjar tro det. De måste få in fler spelare som vet vad som krävs för att spela - och vinna - i Karlstad, Nordström är en enkel lösning på problemet. Peter Nordström vet vad som krävs.

I vilket fall som helst blir det intresserat - och något skadeglatt - jag följer utvecklingen kring landets mest avskydda lag. Jag är dock inte alls hoppfull om att vi - likt Brynässupportrar och Morasup...(finns nån kvar?) - kan skratta åt ett lag som åker ut elitserien. Men intressant blir det onekligen.

*** *** *** *** *** ***

Beach Boys i lördags, roligt att se legenderna (i alla fall två av dom) tänkte jag. Det var det inte, ett stadigt mumlande och ett väldigt vinkande till alla tjejer längst fram i publiken, det var det enda som egentgligen presterades av bandet. Innan i lördags hade jag inte tänkt på att så många låtar hade surf- tema. Nja, visst är det okej att lyssna på en och annan Beach Boys låt ibland, men det är inte mina legender andra uppskattade Beach Boys säkert mer.
Två plus på den konserten.

Sahara Hotnights däremot. Jag utnämner dom ganska ogenomtänkt till Sveriges bästa band - alla kategorier. Jag tror också att de hade varit mycket större internationellt om de inte hade varit kvinnor som spelar rock. Men det är min teori om hur samhället ser på manligt och kvinnligt. Rock är manligt. I vilket fall som helst, Sahara Hotnights var ruskigt bra och dom har numera ett stort antal hit-låtar, så en 40-minuterskonsert blir bra hela vägen.
Fem plus till Sahara Hotnights.
 

...så har en del hänt i hockeysverige.

-Rikard Wallin till Toronto
-Ivan Majesky till SAIK
-Yannik Lehoux till SSK
-Yan Golubsovsky byter klubb
-Micke Samuelsson till Vancouver

*** *** *** *** *** ***

Det var det jag tyckte var av direkt intresse. Att Rikard Wallin går till Toronto (enligt MrMadhawk) är intressant av två anledningar.

1. Hela Karlstad måste fått magont. Varken Jörgen Jönsson, Peter Nordström, Thomas Rhodin eller Rikard Wallin i laget. Var ska detta sluta för Färjestad? Är det Per Åslund som ska stå för ledarskap och hjärta i år? "Stort hjärta, hårt arbete" var sloganen som Färjestads hjärntrust landsatte inför förra säsongen och det gick ju bra, men nu då? Inte ens Loob är ju kvar i klubben (nåja, han är ju bara tjänstledig). Rundqvist måste svettas rätt ymnigt just nu så dom får se upp i Trollhättan och Vänersborg, Vänerns kanske måste tömmas lite mer än vanligt. Hur som helst kan det inte vara roligt att vara FBK- supporter idag - vilket var på tiden, de har haft det lite väl enkelt de senaste 12-13 åren.

2. Vad ska Toronto med Rikard Wallin till? Är det för att locka Jonas Gustavsson till laget? Rikard skulle vara en okej tredje- fjärdecenter i Maple Leafs, men han stämmer knappast in på den nya riktningen laget försöker att ta (tufft och stort). Nja, det är nog för att "Monstret" ska få lite kompisar i Kanada.

*** *** *** *** *** ***

Micke Samuelsson till Vancouver, British Columbia. Han läser med andra inte ord den här bloggen...

*** *** *** *** *** ***

Kvalseriekonkurrenten 09/10, Södertälje, värvar Yanick Lehoux. 0.76 poäng/match i AHL får betecknas som bra - men en "poängmaskin" är lite att överdriva. Vi får se hur resultatet blir, nordamerikaner kommer ibland till Europa och spelar av fel anledningar (läs Ric Jackman bl.a) och prestationerna blir därefter. Intressant säsong hade han dock 05/06, då han hann spela för 5 lag (2 i NLA, 2 i AHL och 3 matcher för Phoenix Coyotes).

*** *** *** *** *** ***
Yanne byter klubb igen. Succén från Mästancupen och spelaren som bevisar att även Detroit kan drafta galet (runda 1 1993), Golubovsky har hittat en arbetsgivare i Österikiska ligan.

*** *** *** *** *** ***
Kikade in på eliteprospects.com och satte kaffet i halsen när jag såg att denna spelare hade bytt klubb. Läste sedan lite nogrannare och lugnade mig igen. Intressant att han ska spela i Åmål nästa säsong tyckte jag - varför det var så fasligt intressant vet jag inte riktigt.

...random grängesbergare: "Örk int". Inte idag.

Men man hittar en del godbitar i den ändå. Jag plockar ut russinen ur kakan (mina russin, inte säkert att dina är med) och berättar helt sonika var de ska spela någonstans. Jag förväntar mig agentprocent på tipsen! (För er som sett/läst Harry Potter så kan ni se mig som sorteringshatten som berättar för eleverna vilket elevhem de kommer tillhöra)

Brendan Morrison: Spelade i NHL's bästa kedja under några säsonger tillsammans med Bertuzzi och Näslund. Efter Bertuzzis överfall på Coloradospelaren så mattades inte bara Todds spel av - utan hela kedjan blev sämre (även individuellt). Nu ska Brendan i vilket fall som helst få en nystart på karriären. Han är en liten spelskicklig center som passar finfint att ha i en andrakedja. Han behöver en plog på ena sidan och en skytt på den andra, ska vi säga Washington Capitals om Nylander lämnar huvudstaden? Tillsammans med Semin och en spelare som exempelvis Chris Clark eller Brooks Laich?

Maxim Afinogenov: En av världens bästa "danglers", en Linus Klasen gånger hundra. Har haft det tungt de senaste åren och Buffalo verkar inte kunna få ut nått mer av Maxim. En ny omgivning i ett nytt lag, ett lag som har råd att ha en högriskspelare som Maxim Afinogenov. Vissa likheter finns med Alexej Kovaljev (Montreal), ena dagen är han världens bästa spelare, andra dagen önskar man att han inte hittade till ishallen den dagen. Men Afinogenov behöver spelare som kan ge honom så mycket puck och utrymme som han behöver, två osjälvska oxar med andra ord. Jag skulle tycka det var intressant att se honom i Philadelphia Flyers. En spelare som totalt bryter mönstret och kan ge den klubben ytterligare en dimenson. Samtidigt har de många spelare som kompletterar Maxims brist på fysik. Ett udda par, Philadelphia och Afinogenov, men låter det inte intressant?

Todd Bertuzzi: Jag vill se Todd på Manhattan. Jag vill se Todd i Blåskjorta. Jag vill se Todd som Ranger. En fysisk spelare som kan ge plats åt antingen Chris Drury eller Marian Gaborik. Ser detta som en självklar värvning för Sather om det inte vore för lönetaket. Men lönetaket struntar jag i just nu. Todd borde spela i New York Rangers.

Jiri Hudler: Om det inte vore för att det finns ett visst överflöd av små centrar vore Hudler en god underskrift för nästan alla lag. Nu är Hudler en av flera små centrar på marknaden och det leder till problem. Det bästa för Hudler (om han inte vill vinna titlar) är att lämna Red Wings, dåligt betalt och dåligt med speltid är vad som väntar om han väljer ännu en säsong i Michigan. Tredjecenter bakom Datsjuk och Zetterberg är ingen ideal plats för en spelare i Hudlers ålder (25), han behöver mycket speltid och förtroende de närmaste åren så att han kan vara som bäst när han närmar sig 30-32. Jiri och Brendan Morrison kan ses som konkurrenter på free agent- marknaden. Hudler har lite mer näsa för målet är Morrison dock. Kanadas huvudstad låter vettigt för mig. En centerroll bakom Spezza. Ottawa Senators nästa!

Mikael Samuelsson: Hossa skrev på för Chicago så det blir Detroit Red Wings igen.

Alexej Kovaljev: En spelare som ger Bob Gainey problem. Som de sa under TSN's sändning under 1:a Juli: "Vad Ganiey än gör - så gör han fel. Om han förlänger Alexej's kontrakt så säger hälften att han är Montreals sämsta spelare, om han inte förlänger så säger den andra hälften att Alexej är Montreals bäste". För Kovaljev handlar det om vilken sida han vaknade på imorse. AK Bars Kazan är mitt tips. Jag blir tvungen att skaffa Visat Hockey nu och då vill jag se spelare som Kovaljev när jag tittar på KHL- matcher.

Saku Koivu: Hade Saku tillhört Detroit hade det inte varit någon diskussion, Saku hade spelat tills han säger stopp. I Montreal behandlar dom en ikon annorlunda. Saku Koivu har varit Montreals själ och hjärta på isen i över tio säsonger, han är värd ett bättre slut än detta. Minnesota Wild är det rätta valet för Saku, det är inte ofta man får chansen att spela hockey med sin bror - ta chansen! Minnesota vill börja spela en offensivare hockey också, det är väl roligt?

Alex Tanguay: Ännu en spelare jag kan se i New York Rangers. En spelfördelare för Gaborik, då blir centerplatsen också mindre känslig att fylla för Glen Sather. Tanguay kommer att få många assistpoäng bredvid Marian Gaborik. Tanguay och Bertuzzi i New York Rangers alltså. Två äldre herrar som inte blir distraherade av Manhattan, Times Square och blinkande lampor. Rangers har inte råd tyvärr, men dom får väl trolla lite. Köp ut Roszivals kontrakt bland annat.

Francis Bouillon: Hade Francis inte varit 33 (snart 34) år gammal och haft en ganska dålig säsong bakom sig, då hade jag aldrig sagt det som följer. Hans förstaval är naturligtvis NHL, men jag tror att han kan få det svårt att få ett kontrakt han blir nöjd med. Som sagt en dålig säsong i ryggen, 33 år gammal och ganska liten (173cm). Ingenting en General Manager blir jättesugen på. För närvarande så går det en storlekstrend i NHL - igen - och det kommer inte att gynna Bouillon. Ett två vägskontrakt kan han säkert få, men är det något Francis är sugen på? AHL kanske inte lockar så mycket för en 33- åring.

Då har jag argumenterat för att han inte ska fortsätta i NHL i alla fall. Nu återstår Europa. KHL ger mycket pengar och det kan tyvärr locka väldigt mycket när man är 33 år gammal och karriären snart ska avrundas. Men KHL innebör Ryssland och Ryssland trots sin snabba utveckling sedan 1990, är Ryssland. Är AHL oglamoröst ur reseperspektiv? Säg: 'Hej Ryssland'. Om det ens finns ett intresse från KHL, det vet man inte heller. Men med argumentet 'Ryssland är Ryssland' så är KHL ute ur bilden.

Alperna då? Där finns den värsta konkurrensen är jag rädd. Där kanske han till och med kan spela för en klubb i ett fransktalande distrikt. Med en mamma från Quebec misstänker jag att franskan sitter där den borde sitta hos en son, med en mamma från Quebec. "Le petit guerrier" (den lille krigaren) kanske vill spela i Fribourg- Gottéron eller Genéve- Servette, där språkförbistring knappast blir ett problem. Men kom igen, spela i en alpliga när man är back? Defensivt tänkande finns inte på kartan ens. Nej Schweiz kan vi glömma.

Elitserien? Inget lag som har råd vågar chansa på Francis. Elitserien är inte ett alternativ.

Så vilket lag i världen kan då tänkas passa Francis Bouillon? Leksands IF - såklart! Helt klart av egoistiska skäl, jag vill se honom i Leksand och det finns en liten, liten, liten chans att det kanske finns några promilles möjlighet att han kan tänka sig att spela i Leksand - igen. Är Buljongen backen som vi alla väntar på? Hoppet lämnar mig inte än på några veckor, men realistiskt så är nog Leksand ganska långt ner på listan för Francis när han ska skaffa en ny arbetsgivare.

*** *** *** *** *** *** ***
Det finns med andra ord fortfarande intressanta free agents på marknaden. Inte spelare för en förstakedja möjligtvis, men väl för andrakedjan och lite kompletterande målskytte.

Jag har fortfarande inte fattat att Fredrik Sjöström inte fick nytt kontrakt av New York.

Heatley är inte önskad i Edmonton längre och Ottawas GM säger nu att Heatley stannar i Ottawa. Det blir en härlig soppa detta.

Peter Nordström historien vänder igen. Skit i honom nu, han ville tydligen inte till Leksand tillräckligt mycket ändå. Här vänder jag kappan hejvilt känner jag. Återkommer i ämnet - säkerligen.

Montreal använde 2-3 dagar att förstöra något de byggt upp under lång tid. En bedrift det också.

Pettersson (som i hockeysverige.se's blogg- Pettersson) tycker att media ska sluta att kalla Jonas Gustavsson för "Monstret". Smeknamnet har spritt sig och är nu det gångbara även på andra sidan Atlanten. Jag gillar smeknamnet skarpt, men jag tror att Jonas kan få en del skit på isen på grund av det - speciellt när det går dåligt och 3-4-5-6 puckar ramlat in bakom honom. Jag undrar varför han velar egentligen, det finns bara ett val - Toronto.

Anton Strålman invigde Törebodafestivalen igår. Ulf Lundell följde. Jag gick när Uffe gick upp på scenen. Hockey är nummer 1. Öppna landskap är ingenting mot en trång ståplatsläktare. Sedan är jag skeptisk till gubbar, som trots att dom är mångmiljonärer och skaffar brudar som har färre år på nacken än hans kalsonger, är bittra på något abstrakt sätt. Det är en bra tumregel förresten, är tjejen/killen yngre än något i din garderob (vilket plagg som helst, bara du köpte det när det var nytt) gå därifrån - fort. Jag har aldrig fattat charmen med Ulf Lundell, är det mig det är fel på?

Spelat en del tv-spel i dagarna. Hockey såklart. Jag tror jag blir svettigare efter 15 minuters tv-spelande än hela krigarkedjan blir efter en match mot Mora. Värmen är mördande.

Skulle inte "den lille krigaren" passa bra in i vårat Leksand ändå?

Aftonbladet briljerar igen. Scrolla ner till Dallas Stars och kolla vilken position Tom Wandell fått. Inte ens spelare som under året spelat i elitserien och fått kritik för sitt försvarsspel har de koll på. Hjärntrusten har lite att jobba på...

Dag två av Törebodafestivalen bjuder på Melody Club och Ace of Base. Ett av banden är bra, det andra är tragiskt numera. Oavsett detta, det är inte musiken som lockar. Jag hoppas bara att ölen är väl kyld - annars tar jag buss/taxi/cykel/glidflyg hem illa kvickt.

Usa presenterade nyligen de spelare som ska tävla om platserna i OS- laget i Vancouver. Efter truppen till Ivan Hlinka presenterats så blev jag att tänka på OS- trupperna som presenterats i dagarna.
En (jätte-) snabbtitt på lagdelarna, som på grund av värmeböljan kan vara av något grumlig karaktär. Man kan inte ens tänka rakt längre, med ens flyger tankarna till svalare marker. Vidder täckta med fruset vatten, skepnader klädda i gudaskrud majestätiskt skridande, gungande - rungande - rytmiskt sjungande förgrundsljud. Vi säger det högre och högre tills rummet når klimax åååååh L-I-F, trumman slår taktfast, vita- blåa L-I-F... Som sagt, svårt att tänka rakt. Men iallafall, USA's trupp till sommarens kollo:


Målvakter:

Ryan Miller
Jonathan Quick
Tim Thomas

*** Tim Thomas har, något otippat, gått fram och blivit NHL's bästa målvakt (08-09). Ryan Miller har varit ovärdelig för Buffalo under många år. Quick är med för att se och lära, att tre målvakter är uttagna redan nu kanske innebär att målvaktssidan är klar.
Med säsongens bästa målvakt så kan jag inte ge mindre än högsta betyg.

Betyg: +++++

Backar:

Tom Gilbert
Tim Gleason
Ron Hainsey
Erik Johnson
Jack Johnson
Mike Komisarek
Paul Martin
Brooks Orpik
Brian Rafalski
Rob Scuderi
Ryan Suter
Ryan Whitney

***Usa har bra backar. Johnson och Johnson kommer att vara som bäst nästa och nästnästa OS. Nu har Rafalski och Whitney större börda att bära. 2014 blir Usa's backuppsättning fruktad. Spelare som Komisarek och Orpik är oprövade på stor rink.

Betyg: +++

 

Forwards:

David Backes
David Booth
Dustin Brown
Dustin Byfuglien
Ryan Callahan
Chris Drury
Scott Gomez
Patrick Kane
Ryan Kesler
Phil Kessel
Jamie Langenbrunner
Ryan Malone
Mike Modano
Kyle Okposo
T.J. Oshie
Zach Parise
Joe Pavelski
Bobby Ryan
Paul Stastny

*** Landet är inne i ett tydligt generationsskifte. Anfallssidan består av två ungt och äldre, spelare som Drury och Gomez har jag redan kräkts lite på i dagarna. Drury och Gomez känns (trots endast 30 år gamla) trötta och nötta. Att Mike Modano ännu hänger med är ett fascinerande fenomen. Lite som Henke Larsson i svenska fotbollslandslaget, man önskar han kunde lägga av snart så att någon annan får spela istället. David Backes namn står högst upp på listan, honom kommer vi ihåg från VM, ingen man vill ha flåsande i ryggen när man ska hämta puck längst sargen.
Stasny, Ryan, Pavelski, Parise, Oshie, Okposo, Kessel, Kane, Byfuglien, Brown, Booth & Backes. Där är namnen som kommer bära de amerikanska färgerna under många år framöver - 2014, då sätter jag en slant på USA. Namnen ser läckra ut på rad sådär. Men redan i Vancouver är de inte klara än, orutinen på stor rink (för det måste det väl vara va?) är en del  - orutinen i landslag en annan. Att komma till ett lag som samlas 4 veckor (varav 2 spelas det turnering) och förväntas fungera som ett lag är ingenting som sitter i ryggmärgen - det måste läras in. Spelarna är helt enkelt för ovana med samlingar till landslagsuppdrag. 2010 blir en bra skola och förberedelse för 2014. Men de kan bli spektakulära att titta på.

Betyg: ++++ (talangen räcker och blir över, det är kvaliteten på de äldre spelarna som drar ner betyget)

Topp 5 naturligtvis. En bronsmatch känns realistisk.

-Jag tar inga ansvar för stavfel då mina ögon vid skrivandet var fyllda av så mycket sand att John Blund fick gräva ur Siljan efter mer. (Vem vet han kanske hittade olja tillslut?)

Ivan Hlinka Memorial Cup. För- VM för -92:orna.

Stefan Steen (Målvakt)                
Daniel Gunnarsson (Back)    
Victor Rask (Forward)

Äntligen! När var senast Leksand hade tre spelare med i ett landslag. Ett landslag där bästa möjliga lag åker med?
Lag med tre eller fler spelare uttagna:

Brynäs: 4
SAIK: 3
AIK: 3
Leksand: 3

Nu är vi med igen! Tack Stefan Bergqvist, Mikael Lundström och alla andra som har utvecklat spelare i Leksand under de senaste tre åren. Det finns hopp, det finns definitivt hopp!
                   

En hektisk dag visade det sig. Kanadensiska lagen var mest aktiva skulle det visa sig. Jag går igenom tre lag som agerade intressant (enligt mig naturligtvis) under onsdagen den första juli.

Montreal
Montreal var värst under dagen, Bob Gainey handlandes kändes närmast desperat.
Bob började med en blockbuster- trade, Scott Gomez plockades till Montreal. En högst tveksam värvning - till det priset. Att använda en spelare som kostar 7 miljoner som andrecenter är väl ändå slöseri.

Montreals fortsatta onsdag blev händelserik, Gomez gamle kompis från New Jersey - Brian Gionta (5m/år i 5 år) plockades in för att ge Gomez en omgivning som han kan frodas i. Mike Cammalleri, en till liten center, togs in till (6m/år i 5 år). Montreal som i fler år har saknat en välväxt förstecenter som kan inge respekt värvar Gomez och Cammalleri - inte direkt vad 'Habs'- fansen förväntat sig. På backsidan så plockar Gainey in Hal Gill (2.25m/år i 2 år) - som jag gillar trots hans brister - och Jaroslav Spacek (3.83m/år i 3 år).

Montreal som alltså hade det mest spännande utgångsläget inför onsdagen värvade i mina ögon katastrofalt. Den enda värvningen som jag anser vara en bra investering är Cammalleri (dock var hans pris i överkant). Ett lag byggs inte av free agents utan av draftval och trades. För Montreal blir detta ett år av konstgjord andning, Gainey lär på kicken.

Att ett lag har Gomez, Cammalleri och Gionta som sina anfallsess (i lönestatistiken åtminstone) bådar illa för 101- åringen.

Chicago
Chicago gör tre stora misstag. De går över ån efter vatten.
1. Släpper Khabibulin till free agency och satsar på Huet. "Bulin" hade kunnat stanna till halva det pris han kostade Chicago under föregående säsong. Huet kanske inte var attraktiv för andra lag i ligan, är det en förklaring? Khabibulin gjorde ett grymt slutspel och var en ledare i Chicago, ett så ungt lag behöver ledare.

2. Signar Marian Hossa till ett långt kontrakt istället för att behålla Havlat. Marian Hossa må vara en bättre spelare än Martin Havlat. Men Havlat är en riktigt bra spelare och i ett lag som har sin förstakedja klar för en överskådlig framtid (Toews & Kane) så är Havlat ett billigare alternativ och ett smartare alternativ i en andrakedja. Nu fick Havlat 5miljoner/år i Minnesota, men jag är övertygad om att han hade varit billigare i Chicago (Hometown discount). Havlat har istället blivit en uppbyggnadsspelare. En spelare organisationer värvar i ombyggnadsfasen så att man ändå vinner några matcher. I Havlat hade Chicago vetat vad de får, Hossa är en ny person som ska in i laget. Att sedan ge honom ett tolvårskontrakt är hemskt.

3. Släpper Samuel Påhlsson och tar in John Madden. Samuel blev hyllad för sitt spel i slutspelet (som han alltid blir) och Chicago hade en möjlighet att behålla honom -men gör det inte. Påhlsson går till Columbus (ett spännande gäng, Blue Jackets).

Alla misstag handlar om kontinuitet. Chicago gör som många gör, tycker att gräset är grönare på andra sidan. Hossa/Havlat, Påhlsson/Madden. Att knyta upp Hossa kommer att ge Chicago stora problem nästa sommar när Patrick Kanes och Jonathan Toews kontrakt går ut. De kommer att kräva 7 miljoner var och långa kontrakt. 7+7+5= 19miljoner på tre spelare och med ett krympande lönetak nästa säsong så har Blackhawks och Dave Tallon satt sig på pottkanten. Chicago har haft något stort på gång, men förstör det med att klanta till det den 1 Juli - två år i rad.

Toronto
Toronto kommer inte att bli en vinnare nästa säsong. De kommer antagligen få drafta ännu tidigare nästa säsong. Men Brian Burke gör det han lovat - bygga stort, tufft och skräckinjagande. Han såg Maple Leafs under förra säsongen och tyckte att de blev jagade runt på isen, den bristen har han byggt bort med Komisarek, Orr och Exelby. Frågan är om Toronto kommer klara av att spela en konstruktiv ishockey också - för fightas kommer de att klara. Torontos kräftgång fortsätter nästa säsong, men grunden för ett tuffare lag är lagd. Nu måste Burke lägga till rätt krydda, men räkna inte med Toronto i något slutspel - utan titta långt ner i Eastern Conference- tabellen.

Gaborik
Till New York Rangers. Bra spelare har en tendens att bli sämre spelare på Manhattan. Gaborik och Rangers passar illa i min värld. Sather verkar inte ha lärt sig av misstagen.

Sjöstrom
Spännande värvning på grund av Fredriks nationalitet. Sjöström gjorde succé i slutet av säsongen i Rangers, då är Sather naturligtvis intelligent nog att inte förlänga. Idioti! 750.000 i två år får Fredrik i Calgary - ett kap i mina ögon.

Edmonton
Försöker och försöker värva bra spelare, men de vill helt enkelt inte spela i Oilers. Khabibulin är en bra värvning när man tappar Roloson. Men annars är det svart som natten i Albertas andra-lag.

Slutsats: Många nya misstag, de långa kontrakten kommer att bli nästa generations GM's gissel, är det så Tallon &Co tänker? Värvningen av Öhlund till Tampa är smart, men 7 år?!?! Sjöström, Komisarek, Öhlund (med reservation för kontraktslängden) och Havlat ser jag som de bästa värvningarna under onsdagens handlande.

...till New York Islanders! 2 år 2,5 miljoner/ år.

Tungt, tungt för Edmonton som inte har någon etta kvar.

David Booth stannar i Florida, 6 år, 4.25 miljoner/år.
Matt Walker till Tampa Bay, 4 år, 1,7 miljoner/år
Jere Lehtinen kvar i Dallas, 1 år, 1,5 miljoner/år
Ty Conklin (Stanley Cup maskoten)  till St. Louis, 2 år, 1,3miljoner/år

äh... kolla denna länk istället så tar jag upp intressanta.

Ett längre kontrakt till och med. Strax över 5 (5.2) miljoner i snitt i många, många år (12). Uppdatering följer.

Tuffingen Colton Orr är klar för 4 år (1miljon dollars per år) i Maple Leafs. Burke bygger sina Toronto Bullies.

Marian Hossa ska enligt TSN föra diskussioner med Chicago. Antagligen handlar det om ett kortare kontrakt i sådana fall, en ersättare till Havlat snarast.
Hossa har tidigare varit ute efter ett långt kontrakt och nu skriva på för Blackhawks känns långsökt.

Kontraktet ska tydligen ligga på 3.5M$ i 7(!!!) år. Antagligen så ligger lönen de första två åren på 5-6miljoner och sedan droppar lönen en hel del. Framtungt med andra ord.

Viktor Hedman får en mentor i Mattias Öhlund.

Löneuppgifter kommer senare

5-årskontrakt värda $6.1M/ år.

Daniel och Henrik ville verkligen stanna och det betydde "Hometown rebate" för Vancouver. 6,1 miljoner är mycket pengar, men på den öppna marknaden hade de kanske fått 0,5-1 miljon dollar mer.
Bra för Vancouver som får två spelare som känner för klubben och producerar mycket poäng. Nu får de mer press på sig, de har nästan dubblat lönen och måste leda laget och helst också poängligan i laget.

Tråkigt för mig, men roligt för tvillingarna!

...till free agent marknaden öppnar

I Växjö ryktas det om att en "bomb" släpps i dagarna. Det ska handla om Steve Saviano och Peter Tsimilakis. Men har inte Växjö redan två bra amerikaner? (Lundbohm och MacNevin)
Tsimilakis ska ha grekiskt medborgarskap, Saviano har jag inte hittat något som tyder på dubbla medborgarskap.

Saviano gjorde ett hyllat gästspel under säsongen 06/07 och ska nu vara på väg tillbaka till klubben. Steve har, i två år, hyrt ut sina tjänster till Tappara - där produktionen varit sådär. Finska ligan är inte målsnål och 21poäng på 57 matcher imponerar inte direkt. Nu har jag inte sett någonting av Steve i Finland och vilken roll i laget han hade har jag ingen aning om. 21 poäng kan vara en mycket bra notering om han användes som 3:e center utan större offensiva uppgifter - men att plocka in en amerikan för att spela 3:e fiolen låter osannolikt, men inte omöjligt.

Peter Tsimilakis vet jag ingenting om, men imponerar inte i statistiken (seniorligorna).Vad har Växjö sett i honom undrar jag? Är det tänkbart att han värvas som "talang"? Han producerade en del i OHL och det är möjligtvis den Peter man vill se i Lakerdome i vinter. Jag är reserverat skeptisk till Tsimilakis. Dock brukar jag aldrig ha rätt när jag går på känsla, jag kanske ska prova att göra som George Costanza: Göra tvärtemot vad jag tror/tycker/tänker. Ett första försök kommer alltså här: Peter Tsimilakis kommer att göra succé i Växjö, en rå talang som med lite småländsk matjord i fickorna kommer bli den powerplay- center som Lakejerna suktar efter. Grattis Lakers om värvningen går i lås!

Vi får se hur det slutar.

Bäckström fyller den första centerplatsen i Washington, men vem fyller den andra efter att Fjodorov vänder hem till Ryssland? Det har ryktats om att Nylander ska återförenas med Jagr i KHL, men som Washingtons centeruppställning ser ut just nu så finns det plats till Nylander i andraformationen - antagligen tillsammans med Siomin (kanske blir lite för mycket snurr...). Lägg där till att George McPhee (Washingtons GM) sagt att de är ganska nöjda med sitt lag och inte ska vara speciellt aktiva idag. Snart vet vi...

Nylander är en bra spelare när han har rätt folk runt om sig, spelare som kompletterar hans kompetenser. Om Micke någon gång lärt sig att spela ett rakare spel hade hans karriär nog varit ännu bättre, en riktig konstnär i sina bästa dagar. Men det finns få spelare man skriker så mycket på framför teven, han släpper ju för f-n aldrig pucken!

1:a juli klockan 18.00 ja, underbart jippo. Nu kommer säkerligen dagen inte vara så händelsefull som man vill tro att den ska bli - men det ska ändå bli intressant. Många spännande spelare ser ut att finnas tillgängliga.

Spelare som inte uppnåt ålder 25 år och deras kontrakt går ut blir inte helt och hållet obundna och kontraktslösa. NHL klubbarna behåller rättigheterna till spelaren och de innehåller rätten att behålla spelaren om man matcher andra klubbars bud, så att spelaren får högsta möjliga lön.

Phil Kessel är ett bra exempel. Phil har under året spelat i Boston och hans rookiekontrakt går ut. Nu skulle han, om han var äldre, kunna gå till vilken klubb som helst. Nu är inte Phil äldre och Boston har rättigheter till honom. Ponera att Montreal är jättesugna på Phil och erbjuder honom ett kontrakt värt 4M$/år. Kessel accepterar erbjudandet och vill signa med Montreal.

Boston har då två möjligheter:
1. Erbjud samma kontrakt som Montreal. Phil måste då skriva på med Boston.

2. Avböj att bjuda ett kontrakt till Phil. Phil går då till Montreal - men inte gratis.

Prislistan är bestämd centralt (av NHL och NHLPA) och lyder som följer (detta år - det ändras år till år):

$994,433 eller mindre - No compensation
Över $994,433 till $1,506,717 - Ett, 3:e val
Över $1,506,717 till $3,013,433 - Ett, 2:a val
Över $3,013,433 till $4,520,150 - Ett, 1:a val och ett, 3:e val
Över $4,520,150 till $6,026,867 - Ett, 1:a val, Ett 2:a val, Ett 3:e val
Över $6,026,867 till $7,533,584 - Två 1:a val, Ett 2:a val, Ett 3:e val
Över $7,533,584 - Fyra, 1:a val

En spelare som Phil Kessel skulle antagligen vilja ha omkring 5 miljoner dollar i lön och Boston är då berättigade ett förstaval, ett andraval och ett tredjeval i nästa års draft.

Detta ställer till det för en del klubbar som redan tradat bort val i nästa års draft. Tidigare har det varit ovanligt att RFA's blir signade av nya klubbar. General managers är försiktiga med att reta upp andra managers, risken är för hämd är överhängande.

Dany Heatley uppgavs ha tradats till Edmonton inatt (svensk tid) mot Dustin Penner, Andrew Cogliano och Lidislav Smid. Byten förhindrades dock av Heatley som helt plötsligt vägrade att ge upp sin "ingen trade klausul".

Edmonton passade alltså inte. Nu är råttet mågat. Dany är en bortskämd snorunge 'punkt'