uppkavlat

Som alla andra med sympatierna hos Brynäs ärkerival så ser jag avundsjukt på den stomme Brynäs byggt upp av spelare som i större eller mindre utsträckning utbildats omkring 15mil från Gävle. Andersén, Jonsson, Sundqvist och Hermansson - men också nye Eddie Läck. Daniel Widing som har haft ett tungt ansvar för målskörden i Brynäs under den senaste säsongen vill jag gärna påstå vara "leksing at heart". Så är självklart inte fallet, snart har dessa spelare gjort fler säsonger i Brynäs än de någonsin gjort i Leksand och det innebär nog tyvärr att Leksand inte alls ligger närmast hjärtat.

Jag, precis som alla andra leksingar, målar upp en bild om hur Leksand kommer se ut den dagen elitserien åter får besök av en riktigt hockeylag. Alla förlorade söner skall återvända, de kommer banka på porten till Ejendals arena. Där kommer de att stå i kö: Andreas 'Pastorn' Karlsson, Niklas 'Pajen' Persson, Jonas Nordqvist, 'Super- Lasse' Jonsson, Daniel Widing, Johan Backlund, Niklas Andersén, Gabriel Karlsson och kanske också Daniel Hermansson och Elias Granath.
Vilket lag vi skulle få, glansdagar komma åter och så vidare och så vidare. Nej, Leksand är inte vad det har varit och talangerna försvann och man brydde sig inte om att producera nya. Glöm drömmen och gå vidare.

Men det var inte Leksand jag skulle prata om, utan en gammal god vän - Brynäs.

Brynäs har under flera år fört en tung tillvaro i elitseriens nedre regioner. Slutspel blandas med kvalspel och Rolf Lassgård suckar tungt och skakar på huvudet, åt spelet på isen och spelet i styrelserummet. Ekonomin räcker inte till för att locka riktiga spetsspelare till Gävle längre. Brynäs har helt enkelt tvingats att ta en annan väg, där juniorer ges chansen och värningarna är ute efter en nystart. Värvningar som Kahnberg och Eero Somervuori tyder på detta. Jag tror dock båda kan göra ett gott arbete för Brynäs, oron ligger snarare i vem som ska stå för passningarna?

Brynäs har under två år lidit av överflödets förbannelse. Marklund, Lindbäck och Eriksson fanns att tillgå mellan stolparna. Marklund startade säsongen precis som han avslutade den föregående - strålande. Länge verkade det som om han och inte Jonas 'Monstret' Gustavsson var mediernas favorit till förstemålvakt i landslaget. Men Marklund fick en svacka efter J- VM, precis som många andra juniorer får, och Lindbäck klev in och stal förstaspaden. Brynäs åker tidigt ut i slutspelet, men för juniorerna går det oförskämt bra. Då hade många skickat ner Marklund till juniorerna för att vara tungan på vågen. Det behöver inte Brynäs göra, de har Joacim Eriksson som storspelar och leder Brynäs till J- SM guld. Till denna säsong fanns alltså tre stora talanger att tillgå, bara en kan vara förstemålvakt, jag förstår att Lindbäck och Eriksson flyr fältet. Micke Sundlöv var både stark och kall när han förklarade för Johan Holmqvist att han inte fick återvända till Brynäs. Nu finns bara Marklund kvar och Eddie Läck har värvats från Leksand, med Marklund som klar etta, så får Läck rikta in sig på att agera dörröppnare fram till J- VM. Ungt, men Marklunds tredje säsong i elitserien kommer visa att han är den extrema talang han visat prov på tidigare.

Mycket om målvakter, mindre om försvaret. Bortsett från offensive Lars Jonsson så är försvaret - tja - osexigt är ett bra ord. Enkelt och fysiskt är melodin för tränaren med elitseriens svåraste efternamn Charnetz..., Czarnets... äh. Brynäs signum sedan Leif Boork tog över har varit ett tight försvar som dammar undan varenda retur i närheten av målet. Highlights från Brynäs matcher brukar bestå av brynäsare som slänger sig hejdlöst efter pucken i försvarszon. "Czarneckis köttmur" är en god term att slänga sig med. Kontinuitet är annars ledordet här.

Anfallet är grått, med några få spännade namn. Kahnberg är riktigt bra - när han är riktigt bra, vilket inte har varit ofta under den senaste säsongen. Brist på förtroende av Dahlén månne? Somervuori kan skapa målchanser på egen hand, jag ser honom som Widings ersättare. Vissa likheter i rivigheten, tycker jag mig se. Att Molin orkar en säsong var en överraskning för mig, trodde faktiskt att Ove hade gjort sitt. Dackell får åter dra ett tungt lass. Mer spännande är dock juniorerna Silfverberg, Löf och Rödin. Jakob Silfverberg debuterade i elitserien med dunder och brak, kan han bygga vidare på det i år? Sedan kommer Granström åter ha en viktig roll genom att ge Brynäs lite attityd och tuffhet.
Den spelare jag hoppas få sitt genombrott i år är Alexander Sundström, generna finns och talangen finns. Alexander visade under sina år i Björklöven att potentialen finns, nu måste han visa det i Gävle också. En riktig klasscenter är vad Brynäs behöver, en som kan se till så att Kahnberg, Somervuori, Silfverberg med flera får de puckar de behöver. En center som styr i powerplay. Kan Alexander ta den rollen, jag hoppas han gör det.

Orosmoln:
- Blir Lars Jonsson skadad blir backuppsättningen väldigt platt. Lasse får mycket förtroende och ansvar i Brynäs, han får inte gå sönder.
- En speluppläggare saknas, någon som kan bestämma tempot i matchen och diktera powerplay. Lite kreativitet i anfallet genrellt.
- Målvakterna. Nu tror jag inte att de kommer att ställa till problem för Brynäs. Båda har spelat under press förr, men de är unga och unga spelare har svackor ibland.

Slutsats: Brynäs är inget topplag i elitserien och en granskning av truppen skall inte innebära någon kvalserie heller. Krigar med 4-5 lag om de sista slutspelsplatserna. Plats 6-10 är ett säkert tips, nästan fegt.