uppkavlat

Leif Strömberg måste ha upplevt ett av de konstigare år i hans liv under föregående säsong. Inför säsongen tippades SSK ta ett kliv till när tabellen skulle räknas samman. Värvningar av Hyvönen, Benoit och Topi Jakola bland annat, skulle göra Södertälje till ett stabilt slutspelslag. Leif Strömberg skulle efter två bra år, med ett mediokert lag, få ett spetsigare lag med bättre potential.

Under de inledande veckorna och månaderna så såg Leif ut att misslyckas kapitalt, SSK gjorde inga mål och de nya vävningarna var iskalla. Men efter den tuffa inledningen började Södertälje sakta men säkert komma igång och spelet fungerade bättre. Efter fyra raka segrar och häng på platserna ovanför 11-12 så kommer beskedet. Beskedet hade varit väntat – om det kommit två veckor tidigare. Lagets spel hade börjat ge trepoängare och den externa kritiken tystnade. Hyvönens handsvett fick honom sparkad. Leif Strömberg fick gå efter fyra raka segrar. Inte många andra tränare har fått gå i en så brant uppåt stigande formkurva, kanske en sydamerikansk fotbollstränare. Jag kan inte undvika att bli imponerad av den inkompetens som präglar det beslutet. Oavsett inre konflikter så måste resultatet i en elitklubb alltid gå först. Är resultatet då fyra raka segrar måste någonting fungera.

Med andra ord ett ovanligt beslut.

Jim Brithén ersatte (hur nu SSK- ledningen tänkte där fattar jag inte). Men Leif fick i alla fall lämna skutan och om han var bitter efter avskedet så måste Leif ha sovit gott efter att Brithéns tid vid rodret drog SSK längre och längre ifrån ingenmansland i tabellen. Brithén, en gång vald till årets coach i Sverige, gjorde ett lika bra arbete som socialdemokraternas nuvarande partitopp. En jätteflopp.

När Södertälje sedan upptäckte att det var dags för kvalserien igen så visar ledningen åter att den är kreativ och återanställer Leif Strömberg. Resultat: Succé. Slutsats: Södertälje är i desperat behov av en kompetent styrelse/sportchef.

När säsongen är slut dröjer det inte länge förrän Leif är klar för Leksand. Leif kommer till en klubb i allsvenskan, ur den synvinkeln så är det definitivt ett byte till det sämre, men till en klubb som verkar ha en lönebudget som vida överskrider den budget som herrarna i Axa- Sportcenter förfogar över. Längtar 'Leffe' efter kvalserien, där han får mäta sina nya muskler med sina gamla, tro?

Södertälje värvar rutinerat/gammalt i Fredrik Svensson och allsvensk spets i Ryan Glenn. Ganska bra värvningar om laget legat i allsvenskan. Nu ligger inte Södertälje, genom Leif Strömbergs försyn, inte i allsvenskan utan i elitserien. I elitserien krävs bättre värvningar än Jonas Almtorp för att skrämmas. Undrar hur den nya ledningen tänker i år. Vilken profil ska laget ha egentligen? Ungt? Rutinerat? Hårt arbetande? Vad vill egentligen Södertälje spela för typ av hockey?

Att inte ens förhandlingar fördes mellan Tomas Kollar och SSK ser jag som sensationellt. Kollar har varit en publikfavorit och en profilspelare i Södertälje. En spelare som producerat en del poäng, men framför allt bidragit med attityd och stenhårt arbete. Nu tackar jag för det, jag tror att Kollar är en enorm förlust för SSK. Flera andra spelare flyr fältet och en värvning av Niklas Hävelid såg jag som Södertäljes räddning från kvalserien. Nu räckte inte en heroisk insamling av supportrar och sponsorer, Hävelid valde brorsan och guldchansen. Södertälje ser tämligen uddlöst ut, men med några riktigt, riktigt, utmärkta värvningar kan det ändå bli riktigt bra...kanske.

Kan Leif rätta till sitt misstag i år? Se till att rätt lag går segrande ur mardrömmen som i folkmun kallas kvalserien?