uppkavlat

Det luktar jantelag och avundsjuka i diskussioner om denne man. Hos Malmö-supportrar är han en skånsk version av Ghod, i andra läger en rädd liten pojke som inte vågar flytta ifrån mammas mat och närhet.

Till de som tycker det senare säger jag såhär: - Är det du som är rädd?
Alla, ALLA, skulle älska att ha en Carl Söderberg i sitt eget lag. Han är oerhört talangfull och ung. Han älskar Malmö och han älskar Malmö Redhawks. Han är precis det ett lag behöver - en franschiseplayer. Färjestad byggde ett lag under tio år på Jörgen Jönssons axlar. Malmö har chansen att göra detsamma.

Många har åsikter om att Calle borde testa NHL, han borde inte harva runt i allsvenskan. Man frågar sig varför han inte åker över till Boston och försöker ta en plats. Deras svar blir naturligtvis att han är för feg. Det är enklast så. Han är för bekväm för att ta några hundår i AHL. Han är lat.

Nej, jag väljer att hylla vår största konkurrents bästa spelare istället. Carl visar en otrolig lojalitet genom att hjälpa Malmö under den tuffa tid de nu genomgår. Jag blir också lycklig över det faktum att en så skicklig spelare blir kvar i allsvenskan. Allsvenskan behöver de få profiler som finns för att sälja in sig som ett alternativ till elitserien.

Så nu har jag kommit ut ur garderoben. Jag erkänner. Jag är avundsjuk på att Malmö har Carl Söderberg - men jag erkänner det istället för att brista ut i avundsjuka ordalag. Jag längtar efter den dagen Leksand får upp en spelare genom juniorleden, en spelare som stannar kvar i Leksand istället för att ta första bästa dollaranbud. Jag längtar efter Leksands Carl Söderberg.