uppkavlat

I många långa år har vi Leksandssupportrar längtat efter den dagen Jörgen Jönsson &Co lägger av, vi har väntat på dagen då malliga karlstadbor och färjestadsfans ska få uppleva mörkret vi upplever.

I samma sekund som Leksands fall från den absoluta Sverigetoppen så började Färjestads storhetstid. En riktig dynasti - för att tala NHL-termer - har byggts upp kring Löfbergs Lila Arena. Arenan tillsammans med en kärna spelare har bidragit till SM-guld på SM-guld och många finaler därtill. Färjestad har haft den ganska lätt och det har definitivt varit enkelt att förlänga storhetstiden med lojala spelare som Jönsson, Nordström, Rhodin, Höglund, Johansson, Frögren och Rikard Wallin. En sådan stomme avger guld-vibbar varje år och det lockar i sin tur bra spelare från övriga hockeyeuropa. Spelarpensionen/NHL-flyktade spelare skapar ett tomrum. Samtidigt så är hockeymarknaden tuffare än på länge för svenska lag, ekonomin blir mindre då sponsorer drar öronen åt sig och CHL- miljonerna uteblir. Ingen ekonomisk kris för ett lag som Färjestad, men väl en ekonomisk utmaning.


I mina ögon hänger Leksands fall ut ur elitserien ihop med att stommen som bestod av Jonas Bergqvist, Tomas Jonsson, Sigge Svensson, P-E Eklund, Masken Karlsson - framförallt - slutade. Det tomrum som skapades då dessa herrar slutade kunde inte fyllas upp, inte av den generation -82:or som skulle ta över. Jag tänker inte uppehålla mig vid dessa mytomspunna 82:or mer än så, jag är trött på den undanflykten. Faktum kvarstod, lagets stomme försvann och den nya kunde inte fylla luckan. Mitt i pensionen av spelare så kom nästa smäll, skattetrassel och ekonomin var körd i botten. Ett lag som behövde kvalitet behövde spara ännu mer desperat. Den ekvationen går inte ihop. Den ekvationen gick inte ihop.

Färjestad står med andra ord inför sitt generationsskifte och back-up planen verkar gå i stöpet (Wallin). Färjestad, laget, måste nu hitta sin identitet utan en kärna som visar vägen. Vad är det för lag och vad är det för karaktär på laget som vi kommer att se i elitserien i år. Även om inte FBK står och faller med Rikard Wallin - detta år - så kan det ställa till det rejält på längre sikt.

Färjestad har värvat bra, inget snack om saken, men Sanny Lindström och Johan "Bagarn" Andersson, står inte för Färjestad och Färjestadsandan. Jesper Mattsson, Per Åslund och Emil Kåberg  är mer och mer ensamma om att vara flaggbärare för FBK på isen och jag ser inget uppenbart kaptensämne bland de tre. Nordström kanske benådas, jag börjar tro det. De måste få in fler spelare som vet vad som krävs för att spela - och vinna - i Karlstad, Nordström är en enkel lösning på problemet. Peter Nordström vet vad som krävs.

I vilket fall som helst blir det intresserat - och något skadeglatt - jag följer utvecklingen kring landets mest avskydda lag. Jag är dock inte alls hoppfull om att vi - likt Brynässupportrar och Morasup...(finns nån kvar?) - kan skratta åt ett lag som åker ut elitserien. Men intressant blir det onekligen.

*** *** *** *** *** ***

Beach Boys i lördags, roligt att se legenderna (i alla fall två av dom) tänkte jag. Det var det inte, ett stadigt mumlande och ett väldigt vinkande till alla tjejer längst fram i publiken, det var det enda som egentgligen presterades av bandet. Innan i lördags hade jag inte tänkt på att så många låtar hade surf- tema. Nja, visst är det okej att lyssna på en och annan Beach Boys låt ibland, men det är inte mina legender andra uppskattade Beach Boys säkert mer.
Två plus på den konserten.

Sahara Hotnights däremot. Jag utnämner dom ganska ogenomtänkt till Sveriges bästa band - alla kategorier. Jag tror också att de hade varit mycket större internationellt om de inte hade varit kvinnor som spelar rock. Men det är min teori om hur samhället ser på manligt och kvinnligt. Rock är manligt. I vilket fall som helst, Sahara Hotnights var ruskigt bra och dom har numera ett stort antal hit-låtar, så en 40-minuterskonsert blir bra hela vägen.
Fem plus till Sahara Hotnights.